att under närwarande omständigheter anlöpa nagon Holstetinsk hamn. EUtländskt Rytt. Danmark. Köpenhamn d. 18 April. Sednaste dagar inkomna berättelfer till Krigsministeriet tala om händelserna wid här ren; öfwerste v. Bonin, högste Befälbafware öfwer de i Holstein warande Preussiske truppar, hade d. 11 April låtit meddela, att hvarje angrepp på Holsteinarne, hwarest desfe än måtte wara, skulle, i följe af honom meddelad inftruftion, anses fom en krigsförklaring emot Preusfen. — Häre efter mottog general v. Hedemann Krigsministerns beftämr da ordres att framdeles fåfom hitintills spränga hwarje ins furgent-forps, fom närmade fig, oc) intog derefter den förut omtalade ställningen, med Högqwarteret på Gottorps Slott, famt förposterne wid Sorg-floden och Krog. Den 12 tillsände öfwerste v. Bonin general-löjtnanten v. Högh-Guldberg, (kommenderande general i Norra Jutland och Fyen) en skrifwelse, innehållande att upprättandet af den sakernas fällning, fom förbunds-beffutet af d. 4 April hade gjort till wilfor för den Preussen uppdragna medlingen, har de tillintetgjordts genom Danskarnes intagna ställning, så att det war för konungen af Preussen omöjligt att låta fina truppar intaga en blott obserwerande ställning wid Schleswig-Holsteinsska gränsen, hwilket ursprungligen warit affig: ten. Härjemte förklarades att Preussiska srupparnes närmar ro endast skulle gifva medlingen det genom Danska trupparnes framryckande nödwändig:gjorda eftertryck och att de in: galunda stodo fåfom fiender emot dessa. För underhandlinz gar om återupprättandet af sakernas gamla ställning fors drades tre dagars wapenstilleständ, hwarunder hwarje an grepp på Preussarne och de i förening med dessa opereran. de truppar skulle anses som en krigsförklaring icke blott emot Preusfsen, utan emot hela Tyskland. Till swar härpå mot tog öfwerste v. Bonin en skrifwelse, hwari uttaltes, att denna sörklaring af honom måtte anses som ett missförständ; att man endast kunde antaga de Tyska trupparnes inrydans de hafwa skett i afsigt att häfda den ligitime herrskarens rättigheter; att Hans Maj:t derföre gaf honom det uppdrag att förmå den s. k. provisoriska regeringen att upphöra med sina förrättningar, och förmå alla Embetsmän att återgå till fina pligter. — Denna skrifwelse twang Preussaren att aftaga masken; ban förklarade nu, att det war konungens af Preussen och förbundets mening att häfda Holsteins på statsrättslig grund hwilande förening med Schleswig; att det war Tyska trupparnes assigt icke att motarbeta, utan tvärtom understödja provisoriska regeringen, och att de iden na afsigt gått fram till Eidern. Sedermera uttalade v. Bonin änyo, att hwarje angrepp på förbundets (inberäknadt Holsteins) truppar war en krigsförklaring. General Hedemann har på det till general Guldberg från Preussaren afsända bref, swarat, att insurgenternas truppar skulle sprängas hwar de träffades; att han, ehuru wäl ide tal kunde wara om wapensstillestånd, doc wille underhandla om den ställning förposterna skulle intaga, men att hans underhandlingar härtill inskränkte sig; alla andra underhandlingar borde ske på diplomatisk wäg, bwartill utrikes ministern emottagit konungens ordres; för att desse emedlertid skulle kunna företagas, föreslog general Heder mann en frist af fjorton dagar. — Hwad swar härpå lem Aa CÖOobödemann har emofsom so emot snart 4 bundet förbeh till gif skepp; steg t riet bombk öfwa fartyg hållni v. Då man i för batalj dentli i pen daglic af 62 göra moge i her anled ligga ricia forbi att f lan land wit konsi tapp wilj kunn inre, stäm mar 0 lossn går förd afså Mir und tillb non