Huru stor rörelsen öfwerallt i Tyskland än kan wara, och buru lefwande önskningarne än allestädes omordas, få fram tränger dock derjemte med klarhet öfwerallt den öfmwertygel: fe, att det framför allt gäller att försäkra Tyskland om nö digt lugn i det inre och fred med utlandet för hwarje Pris, med undantag af nationens ära, på det att det raska frame steg på wägen till politisk frihet, fom redan är taget, må funna konsolidera fig, och de medel, fom förvirringen ger nom ett Europeiskt krig skulle erbjuda det reaktionära Par: tiet, alldeles undandragas detta sednare. — Med icke liten tillfredsställelse måste man derföre betrakta den Franska res geringens manifest, fom åtminstone för den närmaste fram: tiden och få länge ingen utmaning eger rum, aflägsnar far ran för något störande af Europas fred frän Frankrikes fi da — en fara, fom blott kunde anses för hotande af dem, hwilka med föresats äro blinda eller med ett af älder-förfwagadt minne erinra fig den första Franska revolutionen, hwars tid ingalunda lifnar nutiden. Härmed menas lif wäl alldeles ice, att försigtighetsmått mot möjliga angrepp från Frankrikes sida äro öfwerflödige, utan blott att man fan fätta fullt förtroende för Lamartines försälran i Mantis sestet om Frankrikes obenägenhet för en anfalls-politif, dä man derjemte öfwerwäger att det nu icke finnes någon ut wandrad skara A franska adelsmän, fom uppre: tar utlandet att understödja fina planer mot deras eget få dernesland, och U tänkare i stort antal redan i många år företrädeswis warit sysselsatte att uttänka planer till befrämjande af folkets wäl — planer, om hwilkas ur förande man wäl kan hysa stort twifwel, men fom funnit få stark sympathi hos massan af Franska folket, att man får fert icke, utan en stark utmaning från utlandet, skall förspilla det gynsamma tillfället att göra dessa pylaner gällande i det werkliga lifwet. — Det ligger derföre i den Tyska och Europeiska civilisationens intresse, fom likaledes behöfwer freden, att undwika allt, som kan uppreta Frankrike och bindra Fransmännens obestridliga rätt att ordna sina förhållanden efter egna fria äsigter. Utsigterna härtill äro ide missgynnade. England har redan fnutit wänskapliga förbindelser med den nya Franska regeringen; hos Tyska folket har ingenstädes höjt sig nägon röst för att fordra strid mot franska Republiken, och i Preussen har Konungen uts tryckligen förklarat Ständerkommitteerna, att hwarje tanke pä indblandning i en nations inre angelägenheter är honom främmande. Jcke dessmindre hafwa de i samma tal yttras de bäntydningar vå Stormakternes enigbet och mäktiga röft, Ör v. Radowitz mission till Wien och utmanande manifest i Defterr. Bobadter wäckt fruktan, att unders rättelsen om en anfallsoch förfvarsralfliang, fom Ryssland, Preussen oc Osterrike skulle hafwa ingätt, ide är utan grund, och det måste wara klart för hwar och en, huru lätt ett sådant förbund, så wida det werkligen existerar, blott föranleder att åter göra Tyskland till krigsskädeplats för her (a Europa och att beröfwa detsamma det lugn, hwaraf det i närwarande ögonblick är i större behof än nägonsin. — Det är nogsamt befant bwilket tillstånd Osterrikes Italis enska prowinser hafva blifwit försatte genom den vatriar: faliska styrelse, fom bittills egt cum derstädes. Att ätermwers fan på Lombardiet af händelserna i Paris ide länge skall uteblifwa, fan man med skäl wänta, och frågan blifwer då, huru länge det skall lyckas trupparne att der förswara sig. Gjefnen från he med Osterrife tifl anfall och förswar förs