sägar försågas. Alla dessa werk oc) egendomar äro belägne dels omedelbart wid, dels (med undantag endast af Gra: ninge bruk) på fortare afstånd frän Ångermanelfwen, på hwilken alla deras produkter transporteras och utskeppas. Köpesummorne uppgå: för Graningewerken till 225,000 Ror b:ko; för inventarier till cirka 100,000 Nor; för Forsse till 110,000 Rdr; för inventarierne till 60,000 Rdr, och för Hokms-werken till 175,000 Ror; för inventarierne till 50,000 Rdr banko. Carlshamun. Wid slutet af sistl. Dec. häktades i Norje en yngling, Per Nilfsson, fon till gästgifwaren derstädes, på grund af anklagelse för ett brott af lita oerhörd fom upprörande be. skaffenbet för att wara begånget af en sjuttonäring. Sedan Per Nilsson under sistl. Öktob. månad, försedd med, efter hwad man fan sluta, falska dokumenter af ett handelshus i Livet och innehafwande ett falskt kontrakt, fom skulle warit utfärdadt af en handlande i Westerwik, förstätt att tillnar ra sig kontanter till betydligt belopp af tjenstemännen wid kustbewakningen, allt uppifrån Westerwik ned emot Cimbritss bamn, förebärande fig wara lejd att ifrån Bornholm införa smuggelgods till en wiss hamn vå östra kusten, till bes wis bwarpå öfwerallt ofwannämnde handlingar företeddes och summorna inkasserades, tilldrog det sig, att sedan Per Nilsson återkommit till Norje, för att der njuta frukterne af fina bedrägerier, en skeppare från Wåby, Hoby socken, anlände dit i sistl. Now., förande en skuta, med hwilken han stulle bemta forn ifrån skänska kusten till nägon person i Rons neby, Per Nilsson lät af denne förhyra fig för resan, tilli fa med en annan yngling, Swen Larsson, äfwen hemma i Norje. Efter att hafwa i nägon bamn i grannskapet af Cimbritshamn intagit lasten, 80 tunnor korn, äterwände ffepvaren, med desse begge ynglingarne ombord, emot Ronneby. Wid inloppet till Köpingen, då skepparen befaller en mar növer vå skutan, tiger Per Nilsson fram till skepparen med det oförskämda förflaget att ide föra lasten till Ronneby, utan gå widare österut och försälja den för egen räkning. Skepparen afwisar det nedriga andudet och ropar till Swen Larsfon: upp med rodret. Denne, som tyckte fig warsna grund, ropar tillbaka till skepparen: det bränner i för ren! Då skepparen nu wänder fig om på ropet, säger an: gifwelsen, att Per Nilsson fattat en bössa och skjutit ffeps paren emellan skuldrorna, så att denne i ögonblicket nedföll fom död, hwarefter P. N. genast fattade uti honom od) far stade bonom öfwer bord, efter bwilfen ryswärda illbragd ban stiger fram med lyftad yra emot Swen Larsson och botar denne, fom skälfde i alla leder, att förgöra honom, dere eft han ej med en gruflig ed, fom P. N. skall hafwa för honom dikterat, lofwade att tiga med hwad bhan fett. Desse begge, obekante med sjön, styra på måfå in i en wik, der Swen L., få fort ban kommer få nära kusten, hoppar iland och springer fin wäg af alla krafter. Per Nilsfon fortfätter med en der förhyrd persnn kosan österut, säljer lasten under resan uppåt Kalmartrakten och äterwänder med by tet till Norje. Swen Larsson, fom under tiden plågats af oro öfwer hwad ban fett och förfarit i Per Nilssons fälls skap, anger slutligen händelsen, då Per Nilsson, bittad på en böskulle, införes i häktet. Han lär under fräckhet neka till sitt brott och bjuder till att wältra skulden på Swen Larsson. I — — A—