tiden latt kunde transporteras vi och saljas Ivt tita :15 fom i Malmö, om ide bättre. Men bos oss är man ide tallen för industriösa och merkantila yrken, säwida de ej lör na fia fom en procenterirörelse. Det är fråga om att få en regements-mufif-forpå stän. digt förlagd i fund och man lär ligga i underbandling med Hr Brandes i Cbristianstad om förflyttandet af N. Sk. Jnfant. Reg:s mufifaliffa personal. Direktören och några af bang biträde skulle bär hafwa en årlig lön, tagen, fom man föreslagit, af Knutsgillets kassa. Hwilket musifaliskt lif stulle bär då ej blifwa, bwad här ide är förut, ty inom pas rentbes taladt bar fången, sedan den genom Otto Linddlads skilsmessa, sjunkit ner till en obetydlighet inom den s. k. sängföreningens omräde, nu i stället transporterat fig på damerna, och äro desfa i allmänbet få gripna af en mufis kalisk geist, att De till oc med flå takt med benen på gar torna. Bland kuriosa må nämnas, att ide mindre än 5 personer nyligen förqwäfdes af qwäfgas i en brunn, som skulle rensas wid en prestgärd ej längt från fladen, De 3 återser wäcktes till lif, men de 2 upptogos stockdöda. Ett märk ligt sätt att förgifta fig skedde i höstas i Malmö, då en pi ga, tilltalad för fnatteri, afskrapade swaflet och fosforn af en bundt tändstickor och åt. Hon dog på 3:dje dagen och inträdde dymedelst i ewigheten fom en veritabel fosforist. Andra bandet af Tegqners Skrifter är ej ännu bitkommet. Wi bade wäntat oss en imvertal:praftupplaga af den ftore skaldens arbeten, ett werk fom äfwen i typografistt bänseende warit måfterligt, men i stället erbjudes of en den fulafte edition man fan tänfa fig, med stor stil oh grofwa mellanslag, allt säsom det synes med afsigt att öfa arbetets volymer och säledes äfven priset. Det märkwärdiga är att man ide en gäng bepagat följa Tegnrs skrifsätt. Han stref, fom bekant, hwarje wersrad med liten begynnelsebokstaf, få wida den ej fom efter punkt. J denna upplaga begynnes bwarje rad med stor bokstaf, men hwartill denna lyx i arbeten, der wersen äro fristående, skall tjena, wete wi icke. Ur andra bandet ba wi fett utdrag i tidningarna. Bettag ligtwis har man, enligt Söndagstidningens aftryck, bebagat stympa en del stycken deri, säsom det sones wara fallet med ÄAltarena. Denna qwicka och genialiska godbit är i afffrif ter lifsä allmän fom Sängen af Stagnelius (detta stycke år ide upptaget i hang arbeten, bwarföre?) och flår i fin helvet införd i Carl Jopan och Swenskarnes 2:dra del. Wisserligen är det sinnligt, men deröfwer hwilar dock en flöja af skönbet och endast en wäpig natur skulle rodna wid dess uppläsande, i fall stycket förstodos. Söndagstidningen tyckes wara obekant med detsamma. Flera stycken af den: na art tillhöra T., synnerligast en del rent tillfälliga, men just i dessa wisa sig geniets blirtrar i fin bögsta glans. Wi skulle i hans samlade skrifter ide gerna wilja sakna dem. Skulle nägon barmas öfwer dess lätta gratiösa frivolitet, måtte ban få göra, mängden skulle mottaga dem med aclamation. Skuile man wilja jemföra den med den i wära dar få mycket gutterade yoetiffe tjufpojfen v. Br—ns fåns ger, få skola wi finna dessa senare mycket mera aroteffa och sakna det poetiska färgstoft, som år alltid strödt öfwer de Tegnrska blommorna. Och af bwem får utg. Iof att stympa eller utesluta? ae MM