itta i werfet den redan för någon tid sedan projecteras e cerneringen of Scuweitziska området, från Bodensjon u La go Maggiore. J denna arsigt hafwa redan nödiga efallningar utgått till militairbefälbafwarne i Tyrolen ch Jtalten. Fastän på de flesta com municationspunkter ed gränsen tillrackligt manskap är tillhands, för att )erksstalla detta företag, skola dock öfwerallt förftärfnins ar framrycka får att gifwa det destomera eftertryck. Sår inda fommer Vorarlberg, hwarest redan 3 a 4000 man nnas, att mottaga en förstarkning af något öfwer 1000 tan, likaså OberiuthalersFfretfen en förstärkning isamma orhällande, i den sydliga delen af denna krets, för att ewaka rdet wigtiga Haber wid Engadins. Man fan bon: as att detta förfarande bidrager ätminstone indirect till redens bibehållande, och att det parti i Schweitz, som r bojdt for krig, skall besinna sig, innan det drager börs erliga frigets olyckor öfwer sitt redan förut skakade färs ernesland. Från Donanu skrifwes af d. ll Okt. Efter hwad nan efter tidforlitliga uppagister försakrar skola de tre lordiska mafferna i förening med Frankrike antaga en sädan fällning il Schweirziska angelägenheterna, ar: man erifrån fan wånta en intervenzion I warsta ytterlighet. Denna sude narmast falla på Österrike vc Frankrike, af e twenne andra makterna bifallen och understodd. Den )tterlighct, owarom här år fråga kan blott ses deri, art Sonderbundet stulle bedja nämnde mafter om bjelp. En åädan begäran fule på grund ar FVienersconugreBen efs er dessa mafters åftgrer icke blott anses råttwis, utan skulle bet afwen efter samma äsigter wara en pligt att pewilja den. ö ö Den 13 Oktober 1847. (Jcanna Torells VörsIAg.) Nu hösten kom — och si! naturen mister på en gång sitt hehag och skiftar färg, liksom när hjertat brister, med bleka anletsdrag. Ren blommorna förbleknat — djupt i mullen de sjunka mer och mer, tills på den rikt beprydda blomsterkullen ej mer en ros jag ser. Se — rimfrost strör på gula blad sitt glitter; den kalla död det är j i höstlig drägt, som på terrassen sitter och plockar blommor der. Men — det blir vår igen — allt åter knoppas, en evig vår det blir, då från Guds himmel kommer, som vi hoppas, en lifvande Zephir, att friska opp den bleka ros, hvars stängel en höstlig storm bröt af; och den Zephiren är en IIerrans Ängel, som öppna skall din graf.