BVesöket wid Gratfwen af G-f. Säg mig, o hjerta, hvi klappar du så! Säg mig, o tår, noi du skymmer mitt öga! Själ, så du bäfoar! — Kan du ej få Kraft från det Höga? Sällsporda rörelse, alldrig så förr Har jag dig känt med så gripande smärta — Då jag inträdt genorn kyrk-gårdens dörr — Prässa mitt hjerta! — Repa dock mod! — Så en klingande röst Tyckes mig ljuda så känd i mitt öra; — Yngling, o kom till mitt trofasta bröst! — Låt dig då föra Anden är frigiord; den gått ren igen Bort till den bädd, der nu hoilar så lugnt Bäåäddad i jorden, i moderligt sköte, Vännen, som fordom med hjertat så ungt Gick dig till möte. — Fåfängt du blickar och ser dig omkring, Fåfängt du söker den utsträckta famnen; Puppan nu ligger — det jordiska ting — Upp i de ljusa, de molnfria Landen, Der icke skiljes mer vän ifrån vän Af jordiska banden. — Liflös i hamnen! — Allt sen oc skiljdes jag följt med min blick Alla de törnströdda stigar du vandrat, Ofta ur faran dig rädda jag fick; Dock ej jag klandrat Allfaders vilja, som utt Sitt Råd Velat mig rycka bort från din sida, Ensam dig lemna åt verlds-barnens dåd, Stunden förbida, Då ifrån bojan du löses en gång Och till ditt ursprung får vända tillbaka; Da skall cår vänskap ej mer röna tvångs Frihet blott smaka Torka då bort från din brännande kind Tåren, som väller lik daggdroppen åter Fram ur sin kalk; vänd mot svalkande vind Ögat, som gråter!P — Vandra så obemärkt framåt din stig; Lägg på ditt minne de råd jag dig gifvit; Och då i stillhet du tänker på mig, Tänk då på Lifvet Tänk på det sanna, det eviga Lif! — Allarig det slocknar i Himmelska landen; — Jordlifvet är blott ett sken lif — ett kif . Mellan stoftet och Anden!! — Orden så ljödo; och medoetslöst förd Bort till den grönskande, rosprydde kullen, Sönk jag då ned, och af minnena rörd Kysste jag mullen. Dödsfall. Klädwäfwaremästaven Anders Albrechtsson, död å Malmö födra stad d. 26 April, i en ålder af 68 år, 2 mån. och 8 dagar, sörjd maka, 3 barn och 7 barnbarn, gLandtbrukaren Johan Nilsson, död på Sniberups aård den 22