2 —2— del på 100 Rdr b:ko samt tillade i största förtroende, art han med mycken lätthet dagligen kunde fabricera många fådana gulfinkar. Swårigheten mar blott att lyckligt och wäl blifwa af med dem, utan art mid en ofta förnyad wexel af dylika förre summor ädraga fig någon uppmärfe samhet. Den resande fade fig bafwa hört omtalas mår: den fåfom en mycket entreprenant man, och föreslog hor nom fördensknil att gå i kompani med fig, på få farr, art den: resande skulle besörja den tillämnade fabrikationen, och wärden sedlarnes förwexling i mindre valörer. Til en början bad den resande wården wexla den honom nu förewisade hundrabankosedeln, om hwars fullkomliga Hf het med den äkta, han bad honom sjelt öfwectyga sig. — Jemförelse anställdes, och resultatet af densamma blef, art wärden gick in på de honom af den resande gjorda propos sitioner. Sedeln wexlades alltså, och wärden erböll, såsom nägra berätta, en tredjedel; säsom andra åter wilja weta: hälfteu af den inwexlade penningesumman för sitt beswar. — Den resande föreslog nu, emedan allt wid det första försöket afluvit få lyckligt, art man Kulle gå i författning om att göra några sedlar på 500 Nor banko valör; men fom den resande icke hade någon sädan till mönster, så bad han den tjenstwillige wärden att förskaffa sig en dylik, då han snart, mängdubblad skulle erhålla den tillbafa. Af: wen på denna propofition git märden in, och inom nås gra få timmar hade den resande en ny 500-banfofedel i banden. Den resande tillsade nu warden att han, för att funna träffa alla nödiga anstalter till den fora mynt: ningen, behöfde wara allena på sitt rum ert Par dagar, under hwilken tid ingen finge fommaupp och föra hos nom i hang arbete, ide en gång en uppasserska. Litet fall mat bad han emedlertid wärden då och dä skicka upv, samt tillade, att han sjelf wid dörren wide emottaga denfams ma. Sagdt och gjordt. Warden stälde sig den refans deg föreskrifter punktligt till efterrattelse, och sålunda förs lopp omkring balfannan dag. En gång, då budet efter wanligheten fom upp med maten, knackade det förgäfs wes på dörren: ingen öppnade. Nå! han är wälurgåns gen i fradeu, tänkte det, och gick ned med brickan igen. Som emedlertid försöket att fomma in till den refande främlingen misslyckats ännu ett par eller tre gånger, mår ste wärden underrättas om förhållandet. Denne begaf fig då i egen person upp, öppnade dörren tid den resandes rum med en hufwudnyckel, inträdde och — fann det tomt, ja få tomt, fom om ingen resande derstädes logerat på en hel månad. Kappsäck, reswäska, ytterkläder, bankir, mynts apparater, allt, allt, ja till och med sjelfwa den wackra Fågel-Blå, 500:Rdr-banfofedelu nemligen, war borta, och ingen fpaning hwarken på den, eler den nye Cagliostro har sedan kunnat bekommas. Att den wexlade hundras bankosedeln icke warit salsk, torde wara öfwerflodigt att tillägga. — Från Trollhättan har man nu tillförlitlig under rättelse, att derwarande Slussar komma att öppnas fers nast d. 18 inst. April. Kalmar d. 30 Mars. Den utanför wår stad bes lägna delen af fundet är nu nära nog fri från ig, hwars före också allmänt arbetas med fartygens upptackling. Emellan Borgholm och fasta landet skall dot ännu finnas A fan såhand likasom i södra farwattnet vå en mils af: