— d. 23 Febr. Pafwen har beslutat, att skicka en nuns tius til Constantinopel, och til denna post uttsett Cardiz nal Feretti. 2 LL Livorno d. 25 Febr. Äfwen wi, i det lyckliga, fruktbara Toscana få kannas wid dyrheter på lifsmedel. J bergstrakterna bakas snart icke mer, och inwänarne fä nöja fig med polenta af Caftaniesmjöl. Toscana är det enda land i Jtalien, hwarest förbud mot fådegsurförs fel ej är utfärdadt. Sednast förra månad afsändes till Jrland en mängd mais. Toscanska regeringen har upps häft tullafgiften för sädesinforsel och förminskat ffenpås umgälderna för alla frammande nationers fartyg, hwilka til d. I nästkommande Juni med spannemål inlöpa i Toscanska hamnar, så att dessa till denna tid ej betala mer än landets egen flagga. Sädesprisernas stegring, de bes dröfliga underrattelserna från andra länder fördystra den genom sist inträffade jordbäfning uppskakade finnesftäme ningen. Callirien. Lemberg d. 26 Febr. Ett år har nu förflutit fe dan wårt land war en skådeplats för den bekanta anar: chiska skräckscenen. — Från SandacersFretfen omtalag en ordentlig träffning emellan soldater och omfringftråfrmans de bondhopar. Då det är sannt att till följe af den hbuns gersnöd, fom derstädes herrskar, flera skaror af bönder ströfwa omkring, förskaffa fig lifsförnödenheter genom rof och plundring, så synes det icke wara att betwifla det en sädan träffning kunnat ega rum. Alla godsegare i des: fa trakter berättas det, hafwa för dessa ströftäg skull, flyts tat ifrån fina gods der de annars äfwen wintertiden ups vehållit fig, och tagit fin tillflykt hit, til angränsande frets far och Krakau. Krakau d. I Mars. Nödens dagliga tilltagande med de förskräckligaste följder är redan bekant. J dag bar en gumma på ett gräsligt, troligtwis hittills oerhördt sått för brödbekymmer afhändt sig lifwet. Detta skedde neml. med en spik, hwilken hon inslog i hufwudet med en hammare. Hon lefde 40 timmar efter denna händelse. — Uti Gallizien börjar nöden, i ätskilliga trakter, hinna en förfärande höjd. Ett bewis härpä, och tillika på den rid följe häraf hos bondeständet uppkomna wildhet, man fan nästan säga djuriskhet, lemnar foljande för fort tid sedan timade händelse: En bondfamilj led fullkomlig brist på allt, äfwen det får lifwets uppehälle allra nödmwåndigas ste. Tiggeri, tjufnad och röfweri hade utgjort de sätt, hwarpå denna, 6 personer, en längre tid underhällit sig. Då en dag under föräldrarnes fränwaro de 4 barnen was ro öfwerlemnade åt fig sjelfwa, föll den äldste, en 17-årig yugling, wanmäktig att längre motstä hungrens raseri, på en af de förfärligaste tankar, att stilla den. Han dödade fin yngste broder, 3 år gammal, och kokte köttet. Mos dren lärer äfwen hafwa ätit deraf. Grannarne, till hwils kas kunskap detta kommit, grepo brodermördaren och afs lemnade honom i Tarnow. Turkiet. Conssstantinopel d. 17 Febr. Ottomanniska fåns debndet min Örefiska hofwet hr Wossurns hitkam I Nas