Fantt lyda Jfamt TTUIH udt Me 1 e Tf?7 oa NM tills haft alla skäl att wara Bernadotteska husets ftyrels se tillaifna. Så mycket är i alla händelser säkert, att Konune gen af Swerige vrotefterat på ett energi fft sätt, och att de absoluta magterna blifwit oroade Ddertz genom. På vrotester från England och Frankrike mord de beredda, och wisste bestämdt ywilken kraft och mening de borde tilägga dem. Men att Swerige skulle bevta tystnaden och få afgjordt tilfannaqifwa den warma del, det tager i den stora Europeiska frägan, det war mera, än de hade beraknat. Det kunde icke annat än wäcka des rag förwäning sasom en antydning om allmänna opintoz nen inom de Europeiska staterna af andra rangen, Swerts ges fiendskap, i och för fia, kunde icke wara farlig för Ryssland eller Preussen. Men hwilken owärderlig bundss förwandt kan icke Swerige bli för Frankrike och Engs land, i händelse af en brytning mellan dem och de abfos luta makterna? Sweriges kommerciela oc navala res surser hafwa på sednare tider blifwit icke allenast fonfos liderade, utan betydligt utwecklade; och def folk, hroil: fet man kallat Nordens Fransman, förtjenar detta namn ätminstone i det hänseendet, art det alltid utmärkt fig i krigiskt hänseende. Str 1813, när Swerige måhända stod på fin lagsta punkt, gjorde dock Swenskarne, under Berz nadotte, wigtiga tjenster och togo en utmarkt del i några bland de hufwudsakligaste företagen under befrielfefriget. Det har derjemte warit en tid. — och denna ligger ide få långt borta, — då Swerige war en af Europas första magter och tog en ledande del i alla den tidens fora rörelser. Gustaf Adolfs och Carl XI:s dagar tors de måhända aldrig äterkomma; men Swerige har icke glömt det rum, det en gång intog i Europa, och andra nationer böra ide heller glömma det. För Smwerige fin: nes den förhoppningen, att dess nedstigande till en unders ordnad rang ide, fåfom i de fydsEuropeiffa staterna, härs ledt fig från något förfall i nationens energi eller från alltför strängt fasthällande wid wanor och institutioner, dem ideernas utweckling gjort föråldrade och ofamfäms miga med magt och lyda. Det ar snarare de öfriga fos ra magternas ofantliga tilwert i walde, som under det sistförflutna ärbundradet qwarhällit Swerige på en uns derordnad plats. Sannt är, att Sweriges och Rorriges sammanlagda befolkning icke är stor, men få nationer hafs wa på en gång få många beundranswärda egenskaper. Derjemte är deras område ganska widstrackt, eger öfmwers flöd på allt, fom behöfwes til både landt, och fiöfriget, bar en widstrackt hafskust, förträffliga hamnar, oråfnelis ga ställen, der fästningar med fördel funna anläggas, och ett läge, hwilket beherrskar lika wäl Nord: fom Östersjön. Dock är det ide allenast minner af dess hjeltefonuns gar, Gustaf Adolf och Carlarne, fom Swerige al: skar och begråter. Ännu äro ide 40 år förbi, sedan det afsade fig alla anspräk på Finnland; och först 1814 bes röfwade Pommerns och Rigens bortbytande mot Norrige detsamma den stödjepunkt, det till dess haft i Tyskland, samt den lätthet, det derigenom cat att deltaga i central: SD DD oo As AA AA FEN a —