Cötländgkt Nytt. Bortugal. Ett öfwer Spanien till Paris ankommet bref af d.20 Dec., bekraftar Saldanhas aftäg från fin position i Sans tarem; han mar blott några dagscesor aflägsen från Us sabon, hwarest hans bagage redan hade inträffat. Aters tertäget tillskrifwes modlöshet och desertation bland trups parne, äfwensom befalhafwarnes för Infurgent-bären ans falls-operattoner. Grefwen af Antas lårer befinna fia i trångmål: af samma skäl fom Saldanha; ban bade följt den sednare på ätertäget ända til bryggan wid Asseco, då afwen han blef twungen till återtåg, emedan ert UPP ror utbrutit bland hang truppar och 200 man öfwergått til drottningens anförare. Bomfim hade d. 19 inryckt i Mofra, fer timmars wäg från Lissabon. Under mwägen hade flera afdelningar förenat sig med honom. — Journ. d. Debats omtalar, efter ett bref från Mas drid af d. 29 Dec., den seger, fom drottningens trupper mulle hafwa wunnit öfwer YEnfurgentscorpfen under Bom sim. Denne hade, enligt denna berättelse, sedan han flas git en truppafdelning wid Leira, begifwit fig på marsch mot hufwudstaden, då en rörelse af Saldanha twang hos nom att göra halt i Torres Vedras, hwarest han concens trerade hela fin styrka, omkring 3000 man. Helt nära staden blef han d. 22 Dec. angripen. Närmare detaljer angående striden känner man icke; man wet blott, att en från Lissabon till Madrid affärdad courter medbragt den underrättelse, att Bomfim blifwit öfwergifwen af fina truvs par Calla hittills af drottningens befalhafware wunna förs delar hafwa uppkommit genom desertation från deras mot: ståndare) och hade med 200 efficerare måst gifwa sig på nåd och onåd: Spanien. Madrid d. 31 Dec. Drottningen har i egen pers fon öppnat Cortes, och olifwit emottagen med talrika bifall? rop, — Underrättelserna från provinserna äro gynnande. Österrike. Wien d. 31 Dec. J de diplomatiska kretsarne oms: talas mycket den i dessa dagar af Swenska gesandten, bas ron Hochschild inlemnade protest från Swenska konungen, som garant för IVienerscongreben, emot Krakaus införs lifwande. Jnnehållet är i mycket wärdig ton och det hes ter deri, att H Maj:t, om äfwen öfwertygad om nöde . wändigheten af denna handling, dock icke kan underläta att uttrycka den önskan, att denna nödwändighet måtte wara den sista, hwartill de tre skyddsmakterna ännu fän?