de han på Engelsmännens tilltal. Oetta gioroe ull vt slöto fig till honom, under det man gick omkring och bes fåg ställets märkwärdigheter, och hwarwid konverserades om hwarjehanda. Slutligen frågade en af Engelsmannen Prinsen, hwad landsman han war? Swensk. — Däå skall ni förmodligen i afton höra eder berömda landsmaninna Jen ny Lind? (Hon skulle siunga samma afton på opes ran.) Dir komma utan tvinvel — fortfor Engelsmans nen — deSwenffa Prinsarne; dem skulle jag gerna mils ja se; hwar månne de hafwa fin platg? — (J Leuds tenbergska Iogen. — Man återwånder till Mänchen. Om aftonen bewistade Prinsarne spektaklet. På amphistheas tern obserwerar Prins Gustaf fina båda engelska resfams rater, af hwilka den ene fager upp fin kikare och rigtar den åt Leuchtenbergska logen. Efter en stund stoter han på sin granne, den andre Engelsmannen; denne tager äfs wen fin kikare och fer åt samma häll, fom kamraten. Ders på stiga de båda upp och göra en djuv bugning för Prins Gustaf, hwilken denne naturligtwis artigt och fryntligt beswarade. (O. C.) Hrebro d. 30 Dec. I Onsdags på eftermiddagen hölls inför Kamnersrätten undersökning i ett brottmål, fom i anseende tid personerne fom woro inställde, wackt stort uppseende. En demoiselle Fredrika Sundblad, som wistats hos sin swäger, en handlande här i staden, hwars namn äfwen är Sundblad, har nämligen d. 15 sistl. Nov. framfödt ett oakta flickebarn, som lefwat blott 12 timmar och derefter med systerns wetskap och swägerns biträde blifwit undangömdt i ert windskontor. Wid ransakningens början woro ganska få åhörare tillstädes, hwilka, med wid: sa undantag, under förhöret med barnets moder, sedan hon erkänt sig hafwa framfödt det ifrågawarande fostret, af rätten anmodades att taga aftrade. Efter slutet af detta förhör inom lyckta dörrar wexte åhorarnes antal betydligt. Ransakningen werkställdes af rättens ordfö rande 9. häradshöfdingen Sahlin, få widt wi kunde erfas ra, utan hårdhet, men med strangt allwar och wardighet. Läkarebetyget med anledning af obduktionen upplyste, desto bättre, att fostret icke blifwit dödadt, men att efrer Orden det fyneg sannolikt att detsamma omfommit af hunger, törst eller möjligtwis brist på tillräcklig warme, eller med andra ord derigenom att det lidit brist på den wård och skötsel, som för bibehållandet af dess lif warit NÖdWånNDIg. — Det war ett hemskt ögonblick, då rätten kl. hulf 8 på aftonen afkunnade det utslag, att så wal barnets moder, mamsell Fredrika Sundblad, som hennes swåger, handlans den Sundblad, genast skulle träda i häkte; men ehuru man allmänt beklagade de till häfte dömda, måhända ferdes les med afseende på de tillfälliga omstandigheterna: fru Sundblads nyss inträffade barnsbörd och den tilftunrdans de helgen, hörde wi doc få yttra något emot rattwisan af utslaget, om hwilket likwäl hrr jurister på långt när ide äro ense, hwad hr S:s håktande angår. Pigan Ale aren, fom biträdt wid förlossningen m. m, blef oaktadt attors våftående, att äfwen hon borde häfras, f. n. Ders ifrån af domstolen befriad. Fru Sundblad, de häktades Fe, Aasnnger finde, såsom fängliggande efter den ins