EN MINNESSTOD åt Esaias Tegner. Inbjudning. Ett folks lycka och ära heror derpå, att det beständigt förnvar sina ungdomskrafter. älderdom och vankelmod må gripa individerna, men folket måste beständigt fortgå i utvecklingen af sina andliga och materiella krafter; det måste lefva i en oupphörlig kamp för det sköna och sanna och mot det dunkla och falska, om det icke skall sjunka tillbaka i barndom och slutligen förvandlas till ett eko blott af sin egen försvunna ära, Teganer var, såsom skald, uttrycket af denna folkets eviga ungdom. i Genom Hans sång, på en gång djerf och vek, modig och rik på kärlek, gick en fri, en ungdomsfrisk anda; ty ingen har så som Han återspeglat vårt lands allvarliga och stolta natur, ingen har så som Han låtit forntid och samtid, minne och sjelfkänsla ljuda tillsamman i sången. Sällan har ett tidehvarf sjelf förstått storheten hos dem, åt hvilka kommande tider rest ärestoder, och ännu mera sällan har en man funnits, nog stark att förtjena en minnesgärd, hvars rättvisa alla tider måste erkänna. Vår tid är, i detta fall, lyckligare än många andra, och Frithiofs Skald, den ädle diktaren, som gjorde den Svenska sången sjelfmyndig, är en man, hvars skapelser, lika antikens, kommande slägter skola studera och efterbilda, och dock skall Han sjelf stå oupphunnen, ett mål för beundran och kärlek. Att vi förstodo, att vi älskade Tegn er, skall blifva. vår ära; Ilan är den gradmätare, på hvilken en kommande tid skall se, huru högt vår kultur stigit. Man har trott, att Svenska folket skulle med glädje omfatta ett tillfälle, att visa huru dyrbar den odödligvordne är för alla, och det är derföre man gar inbjuda till en subskription för uppresandet af en minnesstod åt Esaias Tegner. På det att hvar och en, utan afseende på annat än sin egen känsla, sin beundran och kärlek för den ädle Skalden. må kunna bidraga till detta nationalmonument, har man ansett sig böra föreslå, att hvars och ens bidrag skulle högst få blifva 4 Riksdaler banko, och att äfven de minsta mottagas med lika taeksamhet som de största. Det är ej de mäktige ensamt, det är hela folket, som vill resa en ärestod åt sin skald.