Ty ofoan stoftets gårdar bor ju anden, och i vår Faders hus finns många boningar i stjernelanden: der är hans hem i salighet och ljus. Och segren der sin lagerkrona binder, när stridens dagar flytt, der glöda åter de förblekta kinder och slocknadt öga strålar der på nytt. Och allt hoad himmelskt uti hjertat bodde har der sin ljufoa lön, det bröst som brann af hopp, den själ som trodde får segerkransen, grönskande och skön. Hur lycklig hon, som nu till Gud är gången, till friden i det blå! Väl hennes minne lefoer uti sången, men hvad hon var vet hjertat bäst ändå. Der stod en boning under poppelträden, belyst af solens blick, och liksom oåroind vaggas öfver säden så friden ut ifrån dess portar gick. Ty tröst och glädje bodde ju derinne som barn på egen grund, och forntids allvar och ett vänligt sinne spred dag kring nejden och i hjertats lund. Välgörenhetens son med varma händer sig på dess tröskel satt, och gjöt, lik stjernan från dess tysta länder, sitt ljus kring nödens och behofvets natt. Det var ej sorg, som stormande förströdde hoart blad i lifoets höst, det var ej bröst som led, ej bröst som blödde, sem flydde dit och icke der fann tröst. Och andras lycka der sin glädje hade, och mödans barn sin tår, fast ordets dafvor bodde lika glade i hjertats rika solbeglänsla vår. Hur lycklig hon, som nu är himmelsk eorden, då hon till arfdel fått att skapa ljus och stifta frid på jorden! Det finns ej högre kall, ej bättre lott. Sörj derför ej, fast Du är ensam blifoen hän emot qoällens tid! På jorden var Du aldrig öfoergisoen, Gud är Din tröst och trösten ger Dig frid. Svårt är att gå från den n an ej kan glömma, att skiljas från en vän; men bilden kan dock hjertat troget gömma, ech himlabarnen mötas väl igen. Nu almens kronor öfver grafoen skaka de sistu bladen af, men engång kommer bruden väl tillbaka och går i ljus förklarad ur sin graf. Engang vårt hopp skall fly på segeroingen, och segren är vår tio. Hoem längtar dock ej upp till stjerneringeny till grafoens drömmar och till hjertats ro? —a. Dödsfall. AÄdtt Enkefru Jnspektorskan Anna Sophie Bokelund, född Lilja, stilla afled i Dagstorp d. 27 Now., 17 är gammal, woörder härigenom