sordeaur är 30 är gammal och hennes förmosgenbet ar ås til 100 millioner Fr. Hertigen af Bordeaux är? r. — Detta giftermål är ett bårdt flag för Ludwig Dh wi detta ögonblick, ty det tillskrifwes fejsarens af Oste ike inflytelse. Jntet funde i narwarande stund wa tera olyckligt för fransmånnens konung, ty det wisar hwe stertike skulle företaga i hbändelse of ett fredsbrott eme an England och Frankrike. Denna hittillswarande fristat har, enligt skrifwel rån Krakauska gransen, blifwit införlifwad med Oste ikiska kejsarstaten. 99 2 — sm — — . 99 Böj. Svea, knä vid griften! Böj knä vid griften, vid den stores grift, en diktens sarkofag med runeskrift, ett hem för hjertat, som af sången brunnit, och länge sökt den hoilan, som den funnit, en stilla boning under torfoans jord för sångens störste mästare i nord! Böj knä vid griften, som hans stoft nu söfver, och cintren strör silt rimfrost derutöfver och tar sin hvita sorgedrägt ufipå, och tysta norrsken på dess himmel stå med bleka kinder och med sorgsna blickar, och stjernekransen afskedssucken skickar till diktens segerson, hvars hjerta var en stjernehimmel lågande och klar, som sina solars ljus kring rymden strödde, och lifvet andades, och verldar glödde i evig vår med sina blommors prakt, och norden greps af sångens gudamukt och lade handen på sitt bröst och kände hur diktens eld han i dess hjerta tände, hur gudadrycken utaf ljusets flud gjot kraft och mandom i dess frusna blod, och lifcade på nytt den kalle anden, Hill strid och segrar uti nordanlanden. Böj derför knä vid griften, der han göms, den fallne hjellen, som af oss ej glöms så länge än en gnista lif förspörjes inom den sångens verld der snillet sörjes, och öfoerallt, hoarhelst ett hjerta slår af sång och skönhet, ungdomsmod och vår, hoarhelst en tanke sig från stoftet svingar mot ljusets hem på morgonrodnans vingar, hoarhelst en stilla suck ur nattens ro Ayr mot det land, der diktens englar bo, skall nog ett rum för sångarkungen finnas och hela jorden skall hans hemland minnas. Hoem mins ej tiden, lefnadsfrisk och glad, då sången strömmade från Saxos stad Hill land och folk, och diktens himlaflamma lik en elektrisk gnista slog desamma och trängde blixtfull genom ben och märg, och lifrels himmel fick sin sommarfärs, och nordens storhet kom med hjeltedragen, en man med högsint hjerta fram i dugen, en man, från fordom igenkänd så väl, med klara tankar och med flärdfri själ, med bröstet öppet för det ädla, sanna, med tankens solsken öfver höghoälfd panna och sinnet fullt af allvar, ljus och frid, 7 sv 2 1 34y a TE 1