De Schleswigske oc Ju tske ständerna förfams fade fig i går. Råukasien. Efter engelska och franska underrättelser från Cons stantinopel af d. 26 Sept., har Porten fått kunskap om en betydlig fördel, fom Cirkassierne tillkämpat fig öfwer Ryssarne. Kommendanten å skansen Asahseck, i närheten af Abasak, hade utsandt en del af fina truppar på fous ragering; desse mötte en del af Schamyls folk och blefwo efter en fort men häftig drabbning drefne tillbaka till frans fen. Cirkassierne belägrade derpå förskansningen och öpps nade en häftig eld emot den samma. En handelse gyns nade angreppet; en brinnande lunta föll på frutförrådet och förorsakade en explosion, hwarigenom 33 Ryffa offis cerare och 200 soldater omkommo. Cirkassierne begags nade fig af den deraf uppkomna forwirring, formade ffans fen, nedsablade äterstoden af besättningen och förstörde helt och hället fäslningswerken. Enligt samma berättelse är hela Daghestan i uppror och bar walt Schamyl til ans förare, hwilften sfall hafwa för afsigt att företaga ett ans grepp på Gcorgien. Spanien. Underrättelserna från Madrid af d. 11 sysselsätta sig med enskiltheterna af ceremoniellet wid drottningens och infantinnans bröllop. Om aftonen war lysande fyrs werkeri; d. 12 skulle den fora handfyssningen ega rum, och derefter ämnade drottningen och kongl. familjen bes gifwa sig till Aranjuez och dröja der till d. 16, då de stora offentliga fästerna taga fin början. — En kurir har til Madrid bringar underrättelfe från Lissabon om en Contrasrevolutton. D. 5 har drottning Donna Maria affatt minifteren Palmella och uppdragit åt gen. Saldanha att bilda en ny mintfter. Grefwe v. Thomar od andra conservative skulle inträda iden nya minifteren. —— —— KK Wid Fröken Emeranthe P. Adelalde Preitis Graf D. 23 October 1846. Söderns blommor trifvas ej i Norden, luften är så kall, så skarp för derm. Himlens blommor trifvas ej på Jorden, ty de längta åter till sitt hem. Sjelf en blomma från de högre landen stod du bland oss. — Ölängeln oissnade, bladen föllo; men den höga anden dter till sin hemort skyndade. Men då bladen föllo fran sin slängel, stormen icke dem kringkastade. Vänskapens och minnets goda Engel dem åt dina oanner delade. Och till blommor, blåa som ditt öga, dessa blad i hast förvandla sig, lwiska till oss ännu från det höga: Jag er minnes, glömmen icke mig?. Nej! o nej! J nenne icke glömmen, hulda Mor! och Du, som ännu var , mer än Mor! J sorgebägarn tömmen: . men i botten ligger glädjen qoar. Ty den som J älskaden på Jorden, då han möter er I him elen