ländningen besöker wärt kära fädernesland, han här och der i Sweriges städer finge skäda minnesstoder, reste åt en Engelbrecht, Sture, Oxenstjerna, Torstenson, Banr, Wrangel, Linne m. fl., oberäknade wåra 3 2 4 Carlar, d. 9, 10, 11, 12 — han funs de, ifall han ej bättre kände wära fora förfäders bragder än wi fjelf wa, deraf finna, att Det gamla Swerige ätminstone fordomdags haft store Mån, och ywilka minnen skulle ej dessa stoder uppwäcka hos hwarje ädel Swenskr, hwilka exempel till efterföljd skulle de ej uppstålla, fwilz ken fänfla af nationalära och stolthet skulle de ej framfalla! — — Oh hwarföre skulle ej det låta göra fig af en Hel nation, då ett ens da samhälle, Norrköping, ensamt förmått resa den regent en minnes: stod, tili hwilken det framför allt tror fig sta i förbindelse? Ja! med denna sköna fantasibild för min inre blick, will jag e medlertid fortjätta mina bemödanden få länge jag ännu dwäljes inom mitt kära fosterlands landamären, od) jag will ännu hoppas, att de ej framdeles skola wara lika fruktlösa, fom de tills dato warit, och att Swenskens patriotism ej skall behöfwa wäckas och wärmas af Danz stens, till hwilken jag nu gär, för att säfom Skandinav äfwen der erbjuda min tjenst ät lifwandet af ett af hans största minnen, Tors denskiolds, och sedan jag gjort för denna saken allt hwad jag funz nat, öfwerlemnar jag dess fullbordan åt större förmågor, med den warma önfran, att få wäl Sweriges fom Danmarks resp. Publicister fom och Al mogens Själasörjare i båda rikena, fom älska deras fäderneslands stora minnen, wilja kraftigt bidraga, hwar och en i fin mohn, att hos Natioz . nerna uppwäcka det lifliga intresse, fom saken förtjenar, och fom är nödwändigt för fulländningen af detta patriotiska företag. — För Stens bockska monumentets räkning emottager od) redowisar i ridningen Hr Juveleraren Munthe i Helsingborg de gäfwor, fom ädeltsinnade pas trioter antingen genom insamlingar eller af egna medel wilja till hos nom öfwersända. Det möjligt blifwande öfwerskottet anwändes för wålgörande ändamäl. — Slutligen will jag tillägga, att med hwilka känslor jag en gång efter måhända åratals frånwaro, kommande från Tordenskiords monument, åter skulle beträda fosterlandets strand och der helsas af Stenbockens, det förmår mitt öfwerfulla Swenska hjerta ej att uttala. — Den innersta meningen af dessa monumenter torde för öfrigt tydligast uttalas af följande, mig benäget meddelade strofer: SKANDINAVEN. Blott för vänsäll framtid andas Vi ej här i stjernklar Nord. I vår forntids dom ej blandas Mer af hat och skryt ett ord! Skandinaven vill försoning Också uti Minnets verld. Yädren gått ur samma boning, Lekt kring samma varma härd. Urarför kif emellan bröder Om förfädrens arfstoist än? Blind är brödrahatets Höder, Buldursblick ger dig hovar vän. Öresundet er en Gade. Brödre vi i samme By. Åter famnar Njord sin Skade, Tändt är tidehvarfeets Ny. Manga floder gå ur källan, Lika våg hon alla gett; Är Germanien, delt emellan Hundra Drottar, dock ej ett! Så skall Skandinavien blifca, Fast två Kungar herrska der. Samma anda ses dem Iifod.