mäktig härstyrka. Ytterligare några ord om M. Stenbocks och P. Tordenskiolds tillämnade monumenter. Under mitt wistande i Köpenhamn i wåras hörde jag knapt tar las om annat än det stora Nordiska Studentmötet i fjol somras, och fridens, enighetens och brödrakärlekens morgonrodnad tycktes stiga hos geordens Nationer allt högre och högre; slutligen möttes de begge Ko: nungarne, fom regera i brödraftifte i Skandinaviens trenne riken, och jag war sjelf ett bland de tusende wittnen, fom fågo den innerliga bjertligheten mellan dessa begge Monarker och deras familjer på den strand, från hwilken man fan fråda öfwer från den ena grannstaten till den andra, och der den tredje, fast aflägsnare, sköljes af samma wägor. Solen till en ewig enighetsdag emellan Swenskar och Dansror tycktes mig nu wara nära sin uppgåna, och) att forntida. oenighet, hat och split nedsjunkit i glömskans ewiga natt. Såsom ett wärdtecken deraf, syntes det mig skönt, att ur denna forntid framsz draga minnet af tvenne dess största män, och den lifligaste önskan uppwaknade hos mig, att säsom Swensk oc) werklig Skandinav, efter min förmåga försöka bidraga till detta minnes waraktighet, och jag beslöt säledes att genom offret af min ringa talang lägga en skärf på Standinavismens altare, i det jag egnade den åt beredandet af första grundstenen till en minneswärd I Helsingborg för Magnus Stens bock oh en ät Peder Tordenskiold i Hetfingör, der deras bys fter, eller kanske statyer, stående mid foten af Kroneborg och Kärnan, fkulle fredligt blicka på hwarandra fom twenne gränsstoder för Nors dens splittring, fom twenne borgesmän för Skandinavismens werklighet oh waraktighet. i Jag bar nu till en början försökt att realisera denna ide, men beklagligtwis funnit, att refultatet af mina bemödanden på längt när ide motswarat mina förhoppningar, ty jag trodde med full säkerhet, att man skulle med nöje och lifligt intresse för den goda saken gå mig till mötes, att det blott behöfdes den minsta fläkt, för art högt upp: bsåsa fosterlandskärlekens flamma, omfattande saken med all national: årans märma, i fänflan deraf att man i wårt upplysta tidehwarf wet att ära fin tid, sitt tand och fig fielf, i det man ärar fina stora lands: män och fina stora förfäders minnen. Ty wärr! blef denna tro efter mitt wistande i Carlskrona och Christianstad, der jag för Stenbockska monumentet gifwit Concerter, temligen rubbad, och för mig war det högst owäntadt och nedflående, art finna liknöjdhet för en na: tionalsak, der man hade allt skäl att wänta motsatsen — — J Cariskrona (Sweriges :de stad och tillika största militaire:depot) der jag, just i anledning af att Stenbock wäl också war en säder tems ligen passabel Soldat, trodde saken skulle sinna den största sympathie, mötte mig köld och likgiltighet från de flesta, hån och leende från ans dra, troligen öfwer min djerfhet, att jag fom Swensk medborgare och Swensk konstnär wägat försöka att lägga den första obetydliga grunden till det patriotista företaget — jag säger obetydliga, ty aldrig kunde det falla mig in, att med min rinaa förmåga funna mer: ka betydligt derföre, än mindre funna fullända det; dertill fordras fles ra patrioters uppoffringar, ehuru de ej behöfwa wara stora, om de fördelas antingen på de, tre rika provinserna, Skäne, Halland och Blekinge, ywilka alla tre stä hos den odödlige Hjelten i den ftör: sta förbindelse, eller ännu bättre om hela nationen behjertade saken; det behöfwes blott En skillings gäfwa of ywar tredje person af Sveri: ges befolkning, och Fältmarskalken Magnus Stenbocks mo: nument stär inom en fort tid på Helsingborgs torg, upprest af ett Yynz are slåate, såsom en tacksambetsgärd för fin nu egande frihet, åt S werir ges Frälsate, ty det war han i ordets Hela betydelse, emedan utan bang kraftfulla hjelp, Swerige liksom nu Polen blifwit ett jönz derstyckadt rof för mäktige grannar c. Framför allt borde tillfälle öppnas för Sweriges allmoge, att äfwen med den ringaste skärf här: till kunna få bidraga, ty det war just genom den och med den Magnus Stenbock utförde sina största bjeltebragder, så att den i hans minneswärd bör äfwen se sin egen. Man kunde måhända efter denna fröna handling motfe en tid, då Swenska patriotismen åter skall uppwakna ur fin (jom man pästär) läns