bh 1 A AU F 822— lande starka regnwädret. På torr oc grusig jord war potatisen för det mesta fullkomligt frisk. J år är densamma icke frisk hwarken i fet eller mager jord, och skörden har blifwit enahanda antingen utfår det warit fullkomligt friskt eler mindre pålitligt. Man finner häraf att sjukdomen icke är af den beskaffenhet att den fan, i likhet med pest eller kolera, genom spärrning förekommas, utan att den antingen är atmosferisk eller att orsaken ligger i ett förswagadt naturtillstånd hos sjelfwa frukten. Wisserligen har man trott, att innewarande ärs tors fa har warit orsak dertill, att sjukdomen blifwit få allmän, och fans nolikt har den kanske bidragit dertill, helst man funnit att de frukter, som legat närmast i jordytan, alltid warit angripna och på den mot solens brand wända sidan, men om torkan ensamt warit dess orsak, hwarföre skulle den då ej haft lika inflytande på denna jordfrukt 1826 eller 1834, 2:ne äfwenledes mycket torra och warma år? Man har äfwen föregifwit en annan orsak, nemligen att potatisroten skulle was ra för gammal, od) att den i följd deraf wore utsatt för en dylik fjuks dom, men denna wert har ju långt före europeernas inträngande was rit odlad i Södra Amerika, kanske till och med i ärtusenden, hmwarför re skulle den då först nu wara för gammal och med ens angripas af en älderdomsswaghet, fom då skulle motswara en sjukdora hos menniz skor, fom läkarne falla gangraena senilis? Dessutom är ide all pos tatis få gammal, då en mängd tid efter annan är uppdragen af frön, od) den borde säledes ide få i mafa angripas. Och månne en wext skulle funna föräldras derigenom att den ständigt förökades genom nås gon del af wexten sjelf, antingen det då sker genom gren eler rot? J wextkulturen är detta odlingssätt mycket allmänt. wid hwarje wext, hwaraf man antingen will behålla sorten, eller med dem, fom i wårt klimat ice sätta frukt, och fom således ide på annat sått funna förs ökas. Man har i ärtusenden delat bärbuffar od) mänga flag bäde buskartade och andra wexter, planterat lökar, sönderdelat rötter med ögon eller underjordiska stoloner, förökt wexter genom sättqwistar (mås ra pilar och popplar odlas än i dag hos oss, icke på annat sätt) m. m., utan att wexterna derigenom försämrats. Äfwen om man antager pos tatisknölen för en under jorden fatt knopp till en ny wext för foms mande året, få bafwa wi äfwen exempel på dem, fom sätta knoppar i bladwecken, säsom flera liljor, Begoniazarter åce. och genom dem ods las. Det är dessutom genom försök här i Skåne innewarande är uts rönt, att ide en gång fröplanter äro fredade från sjukdomen, utan att de små rotknölar, dessa fatt första året, angripits lika mycket fom ans dra. Man förmodade äfwen, att sjukdomen förorsakades af någon swamp, som angrep först wexten ofwanjord och sedan rötterna, som derigenom blefwo brandiga, men swampen fan wäl endast betraktas fom ett slags produkt of sjukdomen och ide tvärtom: ett factum, fom wisar sig nås fran öfwerallt på vegetabilisk förruttnelse, med tofala och atmosferiskt gynnande omständigheter. Noggranna observationer torde afgöra dets ta fom mycket annat, ehuru wi sannolikt aldrig komma till någon full misshet i fråga om sjukdomens orseker, alldenstund naturen, fom hits tills för oss fördoldt en mängd af de konster, hwarigenom den werkar, wäl wisar of fenomenerna, men håller noga stängdt för den werkstad, hwari de fabriceras. Jns. är icke bland dem, fom anfe potatisfjukdos men såsom ett himlens straff derföre att menniskorna missbrukat fruf: ten till bränwinsbränning, han anser den hafwa en mycket naturlig orsak, fom dock hittils för of är outredd. Skulle sjukdomen blifwa, om man må så säga, nationaliserad hos of, få torde en föräntring i wärt jordbruk wara af nöden, ty att georginen skulle funna blifwa ett fullkomligt potatissurrogat, är en orimlighet. För det första äro dessa rötter icke wälsmakliga, för det andra kan wexten swåärligen ods lag i stort på fältet, helst frösädden måste fre i drifbänk, och genom annat än frösådd kunde det föga löna fig att odla den fom rotivert, och för det tredje känner enhwar med huru mycket beswär dessa röt: ter öfwerwintras. Men i fråga om potatisodlingen, sä äterstår äns nu några försök att göra, säsom att sätta rötterna odelade, att packa dem tät samman i en drifbänk eler dylikt, och sedan de grott skilja wisarna med fina sugrötter från rotknölen och endast sätta dessa m. fl. ar Wi få nu se hwilka berrliga upplysningar wår wetenskapsakademi får öfwer detta ämne att meddela allmänheten. L-—a. ——— HNRJA L