Hvad är dock lifvety när det är som bäst? Ack! blott en lång, en enda sorgefest. Hoad än oi älska snart vi skola mista, hvart troget hjerta skall i döden brista. Dock det är skönt likväl: rån himlens ljus en stråle faller ned till jordens grus, och tyder gåtan utaf tidens öden, försonar lifvet och förklarar döden. Ej grafoeen är vårt mål: der gömmes blott den handfull stoft, som vi af stoftet fått; men anden, renad, lyfter sina vingar och fri och glad mot ljusets rymd sig svingar. De kära, oi begråte, gå ej bort; de gå blott hem förut, och innan kort, när slutad är all jordens strid och smärta, de hvila åter vid vårt trogna hjerta. Det är vår bästa tröst också i dag, då sorgen gästar uti soartklädt lag. På Gud vi hoppas: hoppet blef oss gifcet af Den, som är, Uppståndelsen och Iifoet. Du sorgsne Make! torka bort din tår, fast hjertat blöder af det friska sår. Det läkes snart, ty snart är pröfootiden med all sin saknad, all sin sorg förliden. Än ofvan stjernor modersögat ser så kärleksfullt till dig och barnen ner, och modershjertat för de kära beder så varmt till Gud, och Gud välsignar Eder. Gån på hans vägar blatt med stilla hopp och sen med längtan mot hans himmel opp, till dess omsider fälld är vandringsstafcen ur domnad hand vid himlens port, vid grafven. Och nu, du hädangångna! sof i frid från verldens oro och från lifvets strid. Åt grafvens ro ditt kalla stoft jag oiger, Rär varm vår bön upp till din himmel stiger. Herr Prosten Theander anmodas hi medelst att till trycket befordra dess fi Söndag i Helsingborgs stadskyrka håll Profpredikan. Då denna önskan säkert I las af de fleste åhörarne, hoppas man, a Hr Prosten går densamma till mötes. Uppmärksamme Åhörare. Dödsfall. F. d. Ryttmästaren och Regements-Awartermäftaren wid Kr pHrinfsens HnBAY-BPOmOnHHG RM TT GFHHlo ofloed frilla i Mestroa PA