Då sedan kriget — sjuårskriget kom, som gjorde Fritz till Preussens Skopas, ja, ej blott Preussens, men ock till Europas, då trycktes mjolnarn utaf fattigdom. Sin qvarn, sin faders qvarn han måste sälja, för honom fanns ej annat till att välja; till Fritz han sade: köp min qoarn, och gif mig bröd till hustru och till barn, blif deras far, jag kan ej länge lefva, min blick är skum och mina länder bäfva. Och så blef qvarnen kungens egendom. Men straxt han den åt mjölnarn skänkte, ty ädelt handlade Kung Fritz, och tänkte vid hvarje handling på Guds stränga dom. De som den qvarnen ärfde, äro döde, men Konung Wilhelm lät den ej stå öde, han ville höra qoarnen, se i den åt Fritz en herrlig mansole, och derför han i fjol den qvarnen handlat, men ej dess yttre skepnad han förvandlat. Och allt omkring oss som ditt öga ser, das neue Schloss, den bild deroppe, och uti vattenfallet der hoar droppe, allt Fritz har skapat här — och mycket mer. Förstå mig rätt; jag sade att han skapat, han har det icke slafoiskt efterapat; men Han var ödmjuk, — så är jag, Han visste nog att menniskan är svag, men ock att hon kan stora ting utföra, då hon Guds ovilja med Guds nåd vill göra. Så slöt den gamle, — räckte mig sin hand, och blicka upp mot Paoiljongen, kanhända såg han den för sista gången, kanhända gick han hem till fridens land; ty han var gammal, — mer än åttvdrig, han var så lutande, så silfverhåärig, hans andedrägt den var så tung, det gladde honom, — han var lik sin Kung. Jag såg hur tårar smögo ner åt kinden, och sist hur floret fläktade för vinden. — k. AVARTISJSAMBIT. A. v. Oli vo ifeer uti härvarande Theater Fredagen d. 28 Aug. ir sista gangen Söndagen d. 30 Aug.: STOR PRESTIGIOMANIE ler Orientalisk Magie, hoaribland förekommer örtrollade I:IUufeoudet. — Början sker kl. 7 e ärmare tillkännagifees genom affischer. Annonscer. MR