Höga gästerna besett ett wackert fyrwerkeri, återwande De till Helsingborg fl. Å II, eskorterade af ett fackeltåg till hast. Denna dag som endast war afsedd till et Landts brusmöte, blef genom den älskade Konunga Familjens nårwaro förwandlad till en werkelig folkfest. Det made ra wädret, egendomens sköna belägenhet, agarens furafs fulla arrangementerr, föenades att göra denna feft fulls komligen lyckad. — —— ——— —— — —— — (Jnsändt.) Man har i denna wecka sett en Fransk skonare ligga på wår redd. Den fom från Landskrona, hwarest den lastat c:a 600 tunnor Hafre, oh skulle här i hamnen intaga lostfyllnad af c:a 1000 tr jams ma sädesslag. Skepparen hade för 2:ne är sedan fett i wår hamn på en oc) samma gäng 3:ne Engelska Briggar och en Fransk Chace marsge, alla af wida större drägtighet, ywilka då intogo last i hams nen intill 11 fot. Som hans fartyg med full last icke fom att ligga djupare, så hesiterade han icke att antaga den honom offererade frats ten härifrån till England; men arufligt bedragen blef Han wid fin ankomst hit. Han fick då erfara, att inloppet till wär hamn wid wårens början är wanligen få uppfylldt med tång och mudder, att det endast bar 4 fots watten, få att till och med båtar stannat på gruand — att, i en senare månad detta år, jakter, lastade i hamnen intill s—9 fot, fått i hela dagar anwända mycket arbete för att has la ut och bana fig wäg genom muddret — od) att nu slutligen, ef ter att den kraft man har till fin disposition, bestäende uti en högst ussel mudderprom, blifwit anwänd under månaders lopp, man endast hunnit bana en smal ränna af 10 a 103 fot wid högt matten, men fom wid wattnets wanliga ständpunkt fan päräknas till endast 9 fots djup. Under fådana omständigheter och på det att ofwannämnde freps pare ide måtte blifwa inspärrad i wär hamn, mäste han intaga fin last på redden, föröka skeppningskostnaden för aflastaren och löpa risque att på en öppen redd förlora skepp och last, hwarför han redan war blottuålld under den första stormiga natt han låg hår med fitt fartyg. På ywad sätt fan detta hinder för hela samhällets beständ och midas re förkofran afhjelpas? Sakkunnige må häröfwer dömma; men må det äfwen wara den mindre kunnige tillätet att få yttra sin mening. Sedan man fett, att den utmärkt wäl bygda hamnen, ehuru mot arbetad af naturen, redan i betydlig män bidragit till stadens ut widgade rörelse, hwilken och har ett wålgörande inflytande på hela den tringliggande landtbygden, få blifwer nu blott fråga om, huru rörels fen än widare må funna uppnå den höjd, fom stadens och landets ber hof kräfwer, genom att ide blott underhälla den weckra hamnanlågas ningen, Utan ock förbättra den sä att 13—14 fots djupgående fartyg kunde anlöpa. — Jag skulle tro att framför alt borde en ändamäålss enlig mudderprom anskaffas, med ywilken på få dagar utråttades mes ra arbete än med Sen narwarande på månader, helst denne sednare först och fråmst ide fan frambringa ett större djup än 10 fot, och def: utom ide fan anwändas under den aldra minsta sjögång. — Derefter blefwe fråga om icke det wore ändamålsenligt, att tillbygga norra broarmen emot söder få långt, kanske 50 —60 alnar, att. all tången och muddret kunde ätminstone få en direction in mot kusten, i stället för att det nu kastas rakt in i hamnen med nordliga och nordwältlis ga stormar och följer norra armen tius det just wid hamnens inlopp finner lugnare watten od) lägger fig således der i massa. — Om oc det senare ändamålet ide helt och hället kunde winnas, få torde man få antaga, att blott en mindre del tång och mudder stannade qwar straxt inom den utbyggda armen, och att detsamma lätt och hastigt kunde upptagas med en god mudderprom, under armens beskydd, es mot böljornas wåldsamhet. Helsingborg d. 30 Juli 1846. Wän af allmänt wäl. Concert. Måndagen d. 3 Angusti 1846 gifver undertecknad mell benä