bekräftar hwad jag redan förut yttrat, och Fant anses som en bilaga dertill, få anser jag mig likwäl till sakens närs mare upplysning böra nämna följande: J äldre tider blef en särskild tjenst, kallad Custodia Machinarum, wid härwarande universitet inrattad, hwars innehafware, fom namnet ger tillkänna, ensam has de wården och inseendet öfwer universitetets nferuments samling ät fig öfwerlemnad, men hwilken tjenstbefattning sedermera wid någon ledighet blef förenad med adjuntks turen i Fysiken. Den nyare of Prof. Ekelund sjelf föres slagna och af honom åberopade instructionen må wara hwilken fom helst, få är likwäl obestridligt, att jag äger fullmakt på båda tjensterna. Wid flera tillfällen har Prof. Ekelund för mig yttrat, att instrumenter hörande till den nya samlingen icke få flyttas från Jnstitutionen, utan bör ra begagnas på stället. Dä jag likwål nödwändigt bes höfde wägen hemma, återstod för mig ingen annan utwäg, än att i stöd af min fullmakt läta transportera denfams ma til mina rum, och förmodade få mycket mindre, att Prof. Ekelund skulle göra saken til föremål för åtal ins för Rectorssemberet, fom jag på förhand tillfännagifwit mitt uppfåt för Akademiens Rector, få att intet twifwel kunde uppstå, hwart instrumentet tagit wagen. For ofs rigt torde Prof. Ekelund påminna sig, huru han, innan den nya instructionen blifwit utfärdad, olofligen skaffat fig nycklar til Maschinkammaren, och mig owetande ders ifrån lätit transportera en del apparater, med ett ord, huru han på alt sätt öfwertradt den gamla instructionen, utan att det föll mig in, att lagga honom hinder i wår gen, och ännu mindre att lagligen anflaga honom för ett dylikt wäld. Då Prof. Ekelund uppgifwitc, att den ifrågamwarans de wägen år af ömtålig beskaffenhet, få får jag upplysa, att wågbalancen, säsom ämnad arr bära ftörre tyngder, är särdeles grof och stark, samt äger äggar af härdadt stäl, hwars sammanstötande planer bilda trubbiga minf lar, och således äro starkare än äggen på något huggjern, ämnadt art dermed arbeta i sten. Då wågen for öfrigt äger en särskild inrättning, hwarmedelst beröringen mels lan aggarne och de motswarande planskifworna fan uppe häfmas, få torde det ogrundade i Prof. Ekelunds anför rande om owarsam transport wara tillrackligt ädagalagdt. Slutligen anser jag mig böra fästa allmänhetens upps märksamhet på det olagliga i Rectorszembetets åtgärd, förft att afdöma ett twistemäl, och sedermera att lemna beswärshänwisning till Hofratten. Enligt Akademiska Constitutionerna Cap. 4, 8, böra wigtigare mål, fom shwarken funna eller böra afgöras genom enskild öfmwers enskommelse, af Rector hänwisas till det mindre EConfis storium, men brottmål oc) andra mycket wigtiga mål, fom angä Akademiens beständ, tid det förre Consistorium. I 11 innehåller, att om någon twedrägt eler oenighet uppfoms mer emellan Professorerna (Adjunkter funnos då ice), skall han bilägga den, eller om han det ej förmår, hems ställa saken till det förre Consistorium och ProsCanzleren. Angående Rärtegångsordning och wadr, Cap. VIl innes