A IE UIP ALBLy EE IINIVE 44 14 MI IVA tu 11114 och uppriktig bekannelse, för att såmedelst winna lindring i de samwetsqwal, som plägade henne. Framstalld wid Ratten, widgick hon också nu, att, på sätt hon en gång tillförne bekänt, det warit hon, fom föröfwat mordgernins gen ä få wäl fadren fom pigan Forssberg, sålunda, art giftet åt fadren blandats i en portion spenat och år Forss berg påströtts en henne till förtäring lemnad smorgäs; och gjorde Soft i denna bekännelse det märkliga tillägg, att ej mindre giftets anskaffande än sjelfwa fårgiftnuns garne skett efter uppmaning af och i famråd med mos dren, hwilken säledes wore med Soft lika delaktig i brottet. Anledningen till pigan Forsbergs afdagatagande hade was rit ruktan att hon genom fin broder, ynglingen Forsberg, fom anskaffat giftet, skulle få weta något härom och dere efter yppa förhållandet. Till mordet ä fadren hade Soft ej någon annan orsak att uppgifwa, än att han frändigt warit af ett swårt och gnatigt lynne. Enkefru Ekwall, som härefter inkallades och fick höra sig föreläsas Sosis bekännelse, bestred helt och hället sanningen deraf i hwad den rörde frun. Ett hemskt och fasawäckande uppträde föreföll härwid mellan mor och dotter, då den förra, högs tidligt betygande fin oskuld, i häftiga ordalag pästod sig wara på det nesligaste fött beljugen af den sednare, cl: ler dottren, men denna, lugn och kall, förklarade att hwart ord hon sagt wore sant under tillägg: Mamma befäns ner nog också, när mamma fått fitta häktad få länge fom jag. — Med Hedda Thorman hölls jemwäl ytterligare förhör, utan att dock leda til närmare upplysning i mår let, hwilket, för utredande af hwarjehanda omftändighes ter, ytterligare uppsköts till d. 17 d:s, då det förefoms mer wid lagtima sommartinget i Jngaryd. Emedlertid förklarades fru Ekwall, med afseende synnerligast å den twetalan, hwarmed hon mångfaldiga gänger blifwit bes trädd, skyldig att genast träda i häkte, hwilket beslut jems wäl gick i werkställighet; hwarförutan Rätten, med fru Ekwalls begifwande, förordnade åklagaren och twå nämns demän att, i närwaro af fruns inspektor, å Attarp grans ska hennes papper och öfrige tillhörigheter samt derefter försegla alltsammans Detta förfogande war föranledt deraf, att fru Ekwall, som genast efter det Sofi aflagt sin bekännelse, tycktes befara att blifwa häktad, under ett uppehåll i ransakningen, wid middagstiden, till wnfpeftos ren aflemnat fina nycklar med tillsägelse att wissa af hbens neg papper skulle förseglas och andra uppbrännas. Nyctz larne, hwilka af inspektoren framlades på rättens bord, fingo i berörde ändamål af åklagaren mottagas. — Ses nom wittnesmål af doktor Holmbom upplystes, att Sofi Ekwalls förmenta sinnessjukdom bestätt endast i en hafs tig oro, fom wållat sömnlösa nätter, men att hon för öfs rigt under wistandet på lasarettet ådagalagt full finneds redighet. (J. T.) Calmar d. 13 Juni. Under snart tre månaders tid ha wi här å orten icke fätt något riftigt regn, och — wisst ide någon rotblöta. Likwäl stå nu rågarne, få wäl å swedjelanden fom åkrarne, ganska jemnt och alls mänt lofwande. Den misswärt som tycktes hota för tre