Mellberg. tyg. Slupens kapten, hwars namn mar Snell, Uppiog de olycklige omkring kl. 4 e. m. Söndagen d. 3 Maj, på 25 ar. 11 m. N. B. och 79 gr. 42 m. W. L., ombord å fin farkost och lemnade dem beredwilligt all den hjelp, fom ftod i hang förmåga. — Wid deras ankomst til Remws orleans, dit de fördes af kapten Snell, tog swenska fons fuln derstädes, hr R. D. Seldner, wård om dem och förs fig dem med fläder och andra förnödenheter, på bmilfa de woro fulfomligt utblottade, Då de upptogos. Några af dem hafwa ännu ej äterhemtat fig från följderne af de lidanden, de undergått. — Följande äro namuen vå dem af officerare och manffap, fom blifwit räddade: F. A. Tersmeden, sekundchef, F. A. Ringheim och S. R. Dals ström, sekundlöjtnanter; underofficerarne Sandwall, Hans son, Peterson; sjömännen Frid, Lindqvist, Hallberg, Nys man, Lundberg, Jngelström, Appel, Steinbach, Make och Såsom mången ännu torde erinra sig, tilldrog fig redan wid korwertens affegling från Carlskrona, hwilken egentligen war bestamd att ske den 7inde sistl. Augusti, om bord å densamma en olyckshändelse, som kostade en man lifwet, hwarförutan en annan wid samma tillfälle swårt särades. Genom någon oförsigtighet af det wid däckstopparen och päslickningssejsingarne placerade mans: skapet, fom nemligen kettingen art slira igenom och anfas ret gick till botten, hwarwid tvenne matroser, som skulle hugga katten, kastades i sjön. Af dessa drunknade den ene genast, och den andre illa skadad af kettingen, upp: togs och affördes till sjukhuset. Härigenom wållades ett uppehåll, fom nodgade korvetten, att öfwer natten, då en swår storm med regnbyar uppftod, qwarligga i en gans ska farlig position, hwarigenom redan då en stor olycka möjligtwis kunnat uppkomma. We tillhöre wisserligen icke dem, fom milja lägga sten på börda, allraminst i det outredda skick, i hwilket sakerna rörande den sednaste os lyckshändelsen fig befinna; men wi kunne dock ide unders trycka den tanken, arr äfen wid denna någon oförflas tighet warit med spelet, ätminstone få till wida, art fors vettens kanoner ide warit nog fast surrade, hwarigenom s de wid en krängning rullat öfwer till andra sidan, rubs bat fartygets jemnwigt och wällat Den sorgliga, här of wan meddelade katastrofen. En officiel rapport skall wäl dock snart bringa mera lju öfwer denna tilldragelse, fon wi ditintills endast djupt och innerligen wilje beklaga, då. den beröfwat fäderneslandet få många af def söner och! fostat staten ett örlogsfartyg, hwars goda egenskaper tilll och med sjelfwa Amerikanarne beundrat. Sösom befäl ä den förolyckade forvetten befunno sig följande personer: Kapten E af Klint (chef), faprenlöjts nant F. A. Tersmeden (sekond), premierlöjtnant C. von Schwerin och sekundlöjtnanterne A. H. Bildt. A. R. Bers gensträle, L. Rosenqvist, J. Palm, A. F. Ringheim, E FJ. L. Arnoldsson, A. Afzelius, S. R. Dalström, C. S. Rålamb, C. A. Rahm, C. von Heidenstam. C. Hammar C. Lidman och C. G. Anckarkrona, samt dessutom 4 ftyra män, 4 konstaplar, 1 skeppare, 1 läkare, I proviantförs ÅFnmarctr Rinaheim) och, om wi ej missminne — De