oarhunorudoet ee:: ta gödslad jord, och dock har wexten först 1845 blifwit ans. gripen af ett förstörande sjukdomsämne. Detta fan fås ledes ide wara någon följd af gödsling, ty då skulle dets ta långt förr än nu hafwa wisat fig. Hwad det angår att potatisen werer i mager jord i sitt hemland i wilda tillståndet, fån också wara mycket omtwistadt. Man fåne ner ide de ursprungliga milda racerna till wåra tlug8s djur, ide heller fan faderneslandet till wåra sädesslag upp: gifwas, af den enkla orsak, fom Prof. Fries ganska riks tigt, anmärft, att om de ån träffas någonstädes liksom mils da, få fan man dock ide med wisshet uppgifwa om de ide olott äro förwildade, emedan de odlas öfwerallt i de 3os ner, hwarest de skulle funna träffa8 milda. Hwem met dessutom icke furu werter genom en fortsatt kultur föräns dra sig. Husdjuren wisa härpå ide de minsta exempel, och inom wertwerlden är forhållandet detsamma. Wi hafwa härpå ett närliggande exempel ur wår egen tid. Georginen, som i början af detta århundrade sågs på cricos slätter af Humboldt och Boupland i wilda tills ståndet, 4—5 tum hög, med små enkla blommor, blir ode lad hos of 4—6 fot och deröfwer samt har ide blott i blommornag färgprakt utan äfwen i deras storlek och form genom en 50-årtg kultur blifwit til en drottning öfwer alla de blommor, fom utgöra föremål för menniskors od: ling och wärd. Alla wåra kålarter, fom numera äro fons stanta oföraånderliga species, grönkål, hwitkål, blomkål, med alla deras former, anses hafwa en och samma frams art, men twifwelaktigt dock om detta är den kälart, som werer vå Europas hafsstränder. Nu wet man också att potatisen werer och odlas snari sagt öfwer hela jorden, och just detta, att den trifwes i alla klimater ifrån pPols cirkeln till de brännande oequinoctialtrafterna, utgår ide det minsta företräde denna herrliga wext äger framför nastan alla andra sådesslag, fom hwart och ett hafwa sitt gebiet. Att den parstammar från S. Amerikas temperes rade trafter, förmodar man wal, emedan den från obes fanta tider warit odlad der långt före Europeernas Ditz fomft. Men def rätta hem, såsom ursprunglig wild, hbwars fen känner man eller kommer att känna, emedan de mils da arter man funnit, helst på kusterna af Chili och Pes ru, hafwa wål mycken anförwandtskap med potatisen, men synas dock äfwen betydligt skilisa fig derifrän. När de spanska botanisterna Ruiz och Pavon kungjorde att de på Chilis hafsstrander funnit en art Solanum, fom fyus teg wara stamart för wår potatis, trodde man allmant att det war så, men det syntes snart wara en annan art, åtminstone betydligt afwikande frän wår odlade. Och om afwen en och annan af dessa få närslagtade arter ods las, fastän i smått, i dessa trakter, så wet man att de ywarken löna sig eller duga i så fremmande klimater som potatisen. Om man ochfå icke fan få reda på hemlandet till en wert, som blifwit föremål för sädan kultur och Uppe kommen bland halfwilda folkslag, fan det ej wara få une derligt, men hwad märfligare är, år det, art man icke wet af hwem eller hwad år potatisen plifwit öfwerförd till Europa. Meyen anmärker härwid det wara en förunders ta Anot2 irroni. Att de. tom ödelaat länder, hårjar folfs