(Jnsändt.) Sannsaga. För flera hundrade är sedan tilldrog sig i en af Sweriges mins dre ståder följande händelse: En ung ogift handtwerkare, skicklig i sitt yrke, med drägliga fagoner och till klädseln putsad och blant, has de, säsom fig hände, genom fin skicklighet och arbetsamhet tillwunnit sig förtroende, och genom de omnämda fasonerna lyckats att winna inträde till och med i aktade hus och wid de publika nöjen, fom i ftas den anstålldes. Man öfwersäg till en början med den briftande bilds ning, fom annars skulle uteslutit Honom från en grannlaga jocietet, och man glömde senare eller wände fig wid den bristen. — Under få: dana förhållanden inledde han bekantskap med en ölsklig flicka af god familj och med förut obefläckadt rykte. Hon war en Evas dotter, och purudan han war få wi senare se. Han skändade henne och gaf benz ne sedermera till pris åt det allmänna föraktet och det enskilta meds lidandet. Ja han behandlade henne på ett fräckt och hänande sätt, och fållde om henne utlåtelser och omdömen, som räheten stundom tillåter fig, men aldrig ohämmadt mot andra än afskummet af amine nan. — Den arma afled i elände — och wansinne, lemnande efter fig en fon, att begräta modrens förwillelser och fadrens nidingsdäd. Nå hur gick det med fadren? frågar någon. Han skyddes wäl fom en pestsjuk? Han uteslöts wål från inträde i hederligare hus, ech utmärktes om han wägade wisa sia på offentliga ställen? Nej wisserligen icke. — Rent af historiska källor ha wi icke att äberopa, utan måste hålla of till trowärdiga traditioner. Hans werkstad bes söktes flitigare än förut af den tidens Dandys, Lejon och Lejoninnor. Battarne lyftades med mera attention än förut för honom på gator: na, nigningarne woro djupare än förut, och de warma blickarne i fas longerna ännu warmare, liksom mille tärnorna till nya orgier ins Pjuda den tidens ömklige Don Juan, — Allt git honom wäl i tim: lig måtto; Guds dom känna wi ice, men wi ana den,