gel ARA Å44s 47 — Tf—225 X75 — — . Om medlen att förbättra potatismerten och före bygga potatissjukans återkomst. (ur F. W. Edelswårds Tidskrift) sYWstäterna äro den dyrbaraste skänken, fom den gams la werlden fått af den nya. Då de först inkommo till wårt land, odlade man dem utan föregående gödning, ty man hade sig bekant, att de uti sitt wilda tillständ wäxa på en mager, sandblandad jord. Snart sökte man dock öfwertyga allmänheten att det more en fördom att pos täter ej tåla göådfel (fe J. E. Gerss, Om Swensta Trådesjordens förmänligaste an wandande. Stockh. 1802 sid. 113), och i wåra dagar har man Ffoms mit derhän, ett man uppfällt såsom regel, att potatis fen fordrar mycken gödfel (je Burgers Handbok i Landthushållningen, Swenska öfwers., sednare des len sid. 96), att den miferligen äfwen utan färsk göds ning fan komma fort uti en kraftig jord; men att det dock i de flesta fall är fördelaktigare att gifwa denfams ma en ymnig, eller åtminstone medelmåttig gödning (se Lehrbuch der Landwirtschaft von Dr, A. G. Schweizer, 2 appl., första delen sid. 128, 129), att den har en serdeles förmåga att insuga näringsämnen, hwils ka ännu befinna fig i oupplöst tilftänd samt trifmes helst i obrunnen gödfel (fe Lundeqvists Handbok i Swenska Landtbruket, andra uppl. sid. 339), — hwarföre man ock antagit såsom regel att för patatesen adda, såsom warande i dubbelt hänseende förmånligt; får det första emedan gödseln sålunda komme att anwändas på en säker frukt, d. w. s. hwars afkastning wore mins dre underkastad werlingar; och för det andra emedan gödseln för samma frukt kunde anwandas obrunnen, hwars igenom def werkan blefwe waraktigare och såälunda äre wen fomme följande grödor till större nytta (fe Lärvs bok i Landtbr. för Skurups socken af R. Macklean, noten mid sid. 67). — Sålunda har efter hand ert nas turwidrigt förhållande kommit att äga rum mid potäters nas odling, och då wi ändtligen derom blifwit upplysta, få böra wi ej längre dermed fortfara. Den upolysning, wi härutinnan wunnit, har warit bitter. Den har pås trugats of genom den farsot, hwarigenom millioner tuus nor potates sistl. hört gått förlorade. Men må man — såsom ordfpråfet lyder — af skadan blifwa wis. Må man icke försumma att af frön årligen uppdraga åtmins stone en mindre qvantitet potäter, och efter behörigt urs mal sedan anwända defa till fättpotäter; — må man laga få att man med af från uppdragna potäter åtmins stone må kunna årligen rekrytera en wiss del, t. er, en tiondedel af sitt utsäde, så att man alltid inom en wis