Hon hade knappast slutat denna citat, förr an Hon tors tade ifrån honom och in förmaket. — Wår Kanslift bet sig i tummen. Efter ett ögonblick återkom Rosamunda, åtföljd af Prefidenten och Presidentskan. — Jag har hört, sade Presidenten, af min dotter, det anbud ni gjort henne. Wår kanslist bockade sig och tummade hatten. — Ni är en mycket ung man, men med enskildt förmögenhet, samt skicklighet och arbetsamhet och med familj od) ett ordnadt hus, bör ui ega en wacker framtid. Jag fer således ide — — — — Herr President — — — — Afbryt mig icke, rain wän; jag wet hwad ni will säga; — och ni har rått; skilnaden är stor emellan en Presidents dotter och en Kanslists förhoppningar; men kärleken jemnar allt. Swetten lackade från den unge mannens panna. — För all del! började han igen. — Gud wäålsigne er, mina barn! inföll Fru Presidentskan. Mä ni bli få lyckliga, fom mitt modershjerta önskar. Kanslisten tittade åt dörren; men Rosamunda band honomnawar i fina armar. — Woj, woj! pustade han, — O, o! suckade hon. — AE, få lyckliga de äro, yttrade Fru Presidentskan till fin Herr Man. — De erindra mig om min egen ungdom, od) då jag friade till dig, genmälte Presidenten. De unga lemnades ensamme. Han intog sin plats wid fönstret, hon i soffan. Han blickade ut på gatan, hon ned på golfwet. — Will du dricka kaffe? sade hon slutligen — Nej, tack, du. — Vill du ej komma hit och såtta dig bredwid mig? — Nej, tac du. — Åter du middag hos of i dag? — Nej, tact du. — Hwart ämnar du dig i afton? — Jag wet intet. Nu inkommer Presidenten och Prefidentskan igen, — Jag har, sade den förre till den nyförlofwade unge mannen, ryckats att förskaffa dig den lediga tjensten. Här är nu fullmaas ten, min wån. Kanslisten busade fig. — Will du dricka kaffe med of, August, frågade Fru Presidentskan. — Fackar ödmjukast. — Will du taga platå här bredwid Rosamunda? — Fackar ödmjukast. — Åter du middag här i dag? — Tackar ödmjukast. — Hwar ämnar du passera afton? — Här! suckade han. VI. På eftermiddagen möttes de unga wännerna äter på norrbro. — Nåså, fade den ene, hur går det med den lediga tjenften? — Den är redan min. Fullmagten ligger i min ficka. — Och ändå så alfwarsam — hwad fattas dig? — Å — ingenting — jag är — — Förlofwad, utropade den förre, och tittade wännen ansigtet. — Låt oss dricka ett glas Punch, bror. Den unge mannen hade gjort lycka? (S. G.) Dödsfall. Kyrkoherden wid Höya och Starby församlingar Olof Glimstedt afled stilla d. 8 dennes, i en ålder af 79 är, 5 mån, och 8 dagar. FTJanonser. Fl YWOrCT