ö i han sin forlostpaöe 2122 01006 19 Rn oocr er c forna utanför det samma och, efter att ett ögonblick hafz wa sett utåt gatan, äterwända. Han fördubblade sina steg, närmade fig det fönster hon nyligen lemnat, och såg henne fitta på soffan i hennes beudoir, under det att en ung man, som satt wid hennes sida, förtroligt höll båda hennes händer inneslutne i en af fina, i det han i den andra håll den blomma hon nyligen hade vlockat. Wid denna syn stod Damaso som fastnaglad på stället, som om han blifwit förwandlad till en staty, oc) med Hg0s nen liksom genom en förtrolning oafwändt fästade på det olycksdigra fönstret. Den unga damen steg upp, tar Iade nåara ågonblick lifligt och innerligt med den unge mannen och förswann. Siraxt derefter blef lampan i bouddiren slackt och nästan i samma ögonblick såg Das maso den unge mannen, fom warit i sälskap med Olims pia och utgjort föremålet för hennes kärleksbetygelser, uts fomma från palatsets port, gå förbi henom ach wika om härnet in i nästa gata. Markis Damaso, som hittills warit förlamad af fin starka sinnesroörelse, erholl plöteliz gen åter kraft att röra fig, störtade fom en rasande ef ter den obekante och upphann honom. snart. — Stans na! ropade ban, i det han fattade honom i kragen. — Den unae mannen stannade strart — Sfurk! fortfor Damaso, förswara dig! och bänförd af fin häftiga flis d . e delse, skakade han honom wåldsamt. — Förundrad öfwer detta owäntade angrepp, drog fig den unge mannen tills paka och i det ban tog fram en dolk, uppmanade ban Damaso att fläppa sig, emedan han eljest icke wisle far ra för följderna. Men Damasos enda swar war ett förnyadt anfall, under hwilket det lyckades honom att bes mäftiga fia wapnet, och under den kamp, fom nu upps stod om def återtagande, erboll def olycklige egare ett får, fom strackte honom liflos för Damasos fötter. Mördaren, som plötsligen blef wäckt till besinning genom stridens sorgliga utgång, lutade sig ned, och i det han lade sin hand på sitt offers hjerta, förwissade han sig om att def flag för alltiv upphört; men i samma dz gonblick påminte honom ljudet af fotsteg, fom närmade fig, att tänka på fin egen räddning; han uppreste fig has sligt och uyndade bort. — Knappt hade han gått några hundrade feg förrän han började lugnare öfwerwäga allt som tilldragit fig. Han ångrade ide gerningen, ty det war en rival — en gynnad rival, han bade mördat; men ban wisste att följande dagen skulle händelsen mas ra bekan i bela Ravenna, Och han insäg nödmändighes ten of att afwända misstankan från fig. Emedan det war bekant att han tidigt på morgonen lemnat staden, begaf han sig till sitt palats, och efter att hafwa ålagt tjenaren att ide omtala för någon hang ögonblickliga är terkomst till Ravenna, låt han sadla sin rastaste häst och återwände genast til Bilan, hwarest han förblef trenne dagar, hwilka förefommo hans förwirrade och upprörda sinne såsom trenne menniskoåldrar. Dä markisen fann att han blifwit få mycket herre öfwer sig sjelf, att hans urpsyn ide förrådde hwad fom föregick i hang inre, är terwände han till Ravenna och beflutade, trots det förs färliaa uppror han wisste hans själ fule komma uti, att