hafwa dem marschfärdiga. . Frankrihe. Från Paris beter der, att antalet af fallisfemens ter år för närwarande ganska betydligt, och likwäl föres tager man nya anläggningar af jernbanor. Actiespelet i Frankrike är obeskrisligt. Man talar i Paris om att engelska banfen ater amunar uprtaga ett län hos banfen i Paris, men detta anses endast som ett löst rykte. — Underrättelserna från Algier äro icke gynsamma. Mars stalk Bugeand begar ännu flera truppar. Kusslaud. Petersburg d. 21 Now. Ståthållaren i Kaufas sus har d. 30 Okt. afrest från Naltschik för att sedan öfwer den woblbyniska fastningen företaga en infpefrionss refa till de nya folonierna wid Sunscha. Omkring Wlas dikowkas och i nordliga Daghestan war allt lugnt; frens den wisade fig ingenstades; endast obetydliga röfmares truppar bröto under riden fram för att bortdrifwa bos skapshjordarne, hwilket lifwal sållan lyckades dem. J Georgiewsk träffade han ofwerstinnan Machin, fom nys ligen blifwit utlöst ur Cirkassisk fångenskap, i hwilken hon försmäktat ett år. Hon kunde ite nog prisa Cirfagfers fursten Sidoffs uppförande; i dennes familj uppehöll hon sig. Furstinnan Sidoff Fal under hela hennes fåns genskap hafwa wisat henne en moderlig ömhet. Efter hwad fru Machin försäkrade, önskar denna familj ingens ting högre än att öfwergå till Ryssarne, hwartill den och redan skall hafwa träffat förberedelse. Den 25 November 184357). Mel.: Och Jungfrun hon skulle sig till Ottesången gå etc. Der sitter en Danneman på sina Fäders gård: Han är ej längre ung. Hans arbete är bittert, hans mödas lott är hård; Ty han vet att sorgen är tung. Hoar dag, som Gud förlänar, han sträfoar i sin svett, Fastän ej längre ung; Men Gud ej mera gifver den lön han fordom gett — Och han vet att sorgen är tung. Den jord, som Fädren skördat i mer än tusen år, — Den är ej längre ung — Omkring dess gråa tegar han nu förtoiflad går, Och han oet att sorgen är tung. Flans slägt med barn och blomma der bodde fordomdags, När han ännu var ung: Då gaf hoar vår sin grönska, hvar höst sitt gyllne ax; Nu vet han att sorgen är tung. Nu ropa barn och maka förgäfves efter bröd: Han är ej längre ung; Oeh trött på åldrig skuldra han bär de sinas nöd; Ty han vet att sorgen är tung. Hoarthän skall han sig vända uti sitt öde bo? Han är ej längre ung: UHan har ej dagens glädje, han har ej nattens ro: Och han vet att sorgen är tung. Hans son, sitt bröd att vinna, till andra nejder drar; Ty han ännu är ung: Han öfverger den torfoa hans möda soikit har, HL ban vet aft sorgen är lung.