14471 714 4 IV 006 efter endast spåren synes? Denna befauning måste fåles des gälla någon annan ort dit den förfärlige Zasten äns nu icke kemmit? 2:o Jns. i H. P. har ide noga bestämdt hwad flags Läsert han menar. är frågan om Romanläsning, Tids ningslåsning eder dylilt, få begripa wi icke Yuri Jns. så tunnat fåtta fig til doms öfwer det fom donom icke angår — oc) ännu mera gäller detta i fall frågan år om Bibelss eller andattsböckers läsning; ty det ar 12 en allman regel af ideläfare emot läsare: Dömer ice, få warden J icte domde! 3:o Huru fon Jns. få bestämdt weta att Ungdes mens oskyldiga glädje tilintetgöres genom läfertet? Det funde j handa att de lasande sinna sin största dc) ofigle digaste glädje just i sjelfwa läfander. Och i fall någon finner mera glädje i Öds Ords läsande än i andra os ffyldiga (2) nojeu, t. ex. kortspel, drckeslag, spektakler, dansnojen m. m. af samma siags osk-ldighet; hwarfore må då icke enhwar få wälja det han tycker bast wara? Hela elyckan deraf bestar ju deruti, att tillstallaren af den oskyldiga nattglädjen får följa en eller annan entre billett mindre? 20 Om någon bedåradr, enfaldig stackars läs sare skulle esfra nagon skärf på det Mförräctta alraret (detta fall wal allndera på de någongång af Guds ords lasare gjorda appoffrin, ar för Ordets spridande bland hedningarn.2) få, hwad ondt siunes mera deri, än att ossra (a skarf wid theaterluckan, spelbordet eller punfche bälen? Wi tänna mången, fom för denna ostyldiga (!) glädjen offrat mången skärf, fom kunnat utgöra mer än början till bans borgerliga utkomst. Kåänner Jns. ingen sadan? Hwarföre talar Inf. icke någor om sådana? Förs modligen för att icke störa deras offyldiga glädje. 3:o Owilka menar Jns. med dem, 7som utan yttre åthäfwor närma fig den Högher, och om bwilka han fäls ler den oblida dom, att de bemantla grofwa laster under religiositetens soja?? Wi kanna werkligen ingen mennis ska, fom alldeles atan yttre åthafwor närmar fig dn Sosjte, ty ett sädant närmande wore efter vår tanka osynligt för menniskor, hwilka icke fe annat än det yttre. Jus. lärer wara skarpsyntare än andra menniffodarn, flis kasom han ar mycket oblidare i fina domar. 6:o Öwad uppriningen till Presterskapet angär, få wågar Jus. häraf, fom Ywarken år prest eller nånn fan blifwa det, nämna, att om Presterskapet efter fame wete och pligt få wårdar sitt embete, att åhörarnes ans deliga behof blifwa tillfredsstallde, få tror han efter fin lila erfarenhet, att Presterna hwarken behöfwa agera spioner på läsare eller fiskaler på konventiklar. ÖR omm sh dh NN ar