AED VV YCTELblYySEP — 14 Potatessjukdomen i Danmark. (ur en anmälan till Landthushällningssåälskapet i Köpenhamn.) Underrättelserna om den gängse potatesepidemien fortfara att wara ogynsamma. Pä flera ställen hafwa potäter, fom till och med i 10 til 14 dagar legat utfprids da på gräsmark, för att dels utdunsta, dels blifwa fulls komligt torra, ide warit mer än några dagar nedlagda å wanliga förwaringsställen, förr ån de blifwit warma, wåta af deras egen utdunstning och mer och mindre börs jat wisa benägenhet att ruttna. Pä andra ställen hafwa potäter, som för 3 a 4 weckor sedan nedlades i källare, måst 2:ne gånger sorteras, så att endast de, som woro fria från mjuka ställen och wåta får, blefwo gmwarlemnas de; efter 8 dagars förlopp mäste åter omkring I borts tagas, såsom warande i mer och mindre grad angripna af förruttnelse, och återstoden behöfwer nu för tredje gåns: gen behandlas på samma sätt. En fådan benägenhet att ruttna hafwa potäterna icke haft sedan de här börs jade odlas. — Att lägga dem ett rum, der de med tills hjelp af kakelugnswärme ide allenast kunde hållas torra, utan möjligtwis äfwen conserveras, har blifwit försökt, men icke befunnits tillfredsställande; de hindras wäl ders igenom ifrån att utdunsta och förruttna, men blifwa mjus fa och fega, wämjeliga att åta och säkerligen icke tjenlis ga till utfåde. — Om de potäter, fom redan fått ruttna fläckar, twättas, skrapas och rengöras än få wäl, funna de likwäl icke förwaras, utan måste på ett eller annat fått anwändas få fort fom möjligt; ty lagde i ett skul för starkt winddrag, kunna endast de, som ligga öfwerst, äter blifwa något torra, men bland de nederste börjar förruttnelsen änyo utbreda fig, fastän de ide lin ga mer än 4 till 6 tum tjockt. Den önskan, fom under sådana om ständigheter påtränger fig, år att man till instundande wär ide måtte komma att sakna sättpotäter; och till dets ta ändamäls winnande tillåter man fig att fästa upps märksamheten på det medel, fom ursprungligen anmältes för central-hushådsfälffapet i provinsen Sachsen af prafs stiserande läkaren Dr. Rohl och apotdekaren v. Hees i gBarmen, fom kommit till den erfarenhet: art der icke gallenast fullkomligt skyddar de potäter, fom ännu äro fris ffa, utan förmår tillika hejda siukdomens widare utmed: ling å dem, fom redan blifvit deraf angripne; och ifs ssom de friska potäterna genom detta medel ide undergå nögon förändring deras beståndsdelar, i luft och smak, ssä göres njutandet af angripna potäter derigenom alldes les oskadligt och de kunna derigenom förwantas blifwa