n mar få inrättad arr den rörde fig hwarje gång uås on gick eler förde på wagen ofwanfor. 3 der ogons lick mannen från Endrupholm fom ned hälan, war till ycka för honom inga andra tillstades, än den gamla gmwins au, fom utan art ana der tjenat honom till wägwisare. on war just sysselsatt i en gäng, som förde in till en nnan kämpegraf på motsatta sidan af wägen, och hade erföre icke hört der buller, fom hans intradande nods dandigt måst förorsaka. Då hon kom tillbaka, fåg han f hennes långsamma och försigtiga gång, afwensom af et satt, på hwilket hon holl händerna framför sig, att on måtte wara blind. Sedan slottsherren några minus r med en blandning af skrack och nyfikenhet betraktat llt, fom framstallde fig för honom, horde han plotsligt oj öfwer fig. Klockan i loftet ringde, den gamla upps f ert förnöjdt skratt och mumlade för fig sjelf: Der mma de; jag undrar hwad de medföra t afton. J ödlig ångest att blifwa upptäckt, säg slotisherren fig om fter ett gömställe och krop, i samma ogonblick stenen lyfs ades frän ingången, in under en stor säng, som stod i kt hört af röofwarkulan. Knappt war derra werlställdt, srrän han borde ljudet af en mangd röster, och omkring o personcr ncdkommo från trappan. En af dessa bar fet af ert fruntimmer i sina armar. Nar gamla morl torast ban, brutgar jag dig wår fängst för i afton; et är der wackraste fruntimmer jag nagonsin fett, och jag ade god luft att krossa hufwudet på Jacob, derför att n dödade henne. Om jag i tid framkommit, skulle hon ätt lefwa och blifwit min hustru, nu duger hon endast ll att fläs (beröfwas kläderna) och sedan nedgräfwas )id sidan af alla de ofriga. Under der att rofwaren silunda talade woro hans stallbroder sysselsatta med att eröfwa liket dess dyrbarheter. De hade fråntagit det It utom en massif guldring, som oaktadt ala bemödans en icke wille gå af der finger, på hwilket den fart. En röfrarne tog derfore en yra, lade handen på fängs unten oc) afhogg fingret. Till följe af der wäldsamma ugg, hwarmcd detta sledde, flög fingret in under fangs ället, der slottsherren hade gömt fig, och denne war äs på att blifwa upptäckt, i det att de borjade joka ejs r fingret under sangeu. Till lyda för honom gjorde af rofrarne den anmärkning, att de nog sedan kunde nna det förlorade, och att det war bäst att genast fos taga sig att begrafwa liket, för att sedan sätta sig till ords. Detta råd horsammades. Röfrarne togo straxt erefter plats omkring border och tilbragte den öfriga den med att ata och dricka. Slottsherren war under ngen wittne till alt hwad de företogo sig. Det drog nedlertid längt ut på natten innan rofrarne lemnade rdet och begäfwo sig, berusade som de blifwit, till bwila. å snart de hade slackt ljusen, försökte slottsherren arr una sitt gömställe, sagta fröp han fram från sangen thh hann lyckligt till trappan. Men under der art han ppsteg för den jamma, gjorde han i mörkret ett felsteg y föll under starkt buller ned på golfwet. Deraf wäds s en af de sofwande, hwilken for upp och frågade hwad I