Swenska jordens daning. Enligt Professererne Berzelii oh Säfström s samt Brukspatron Hisingers och Geologen L. v. Buchs wetenskapliga uppgifter.) Sweriges berg utgöra, med få undantag, få fallaz se Urberg, det aldsta slaget af jordklotets bergarter. e innehålla på flera tallen rika malmlager. J urds en uppstucko de högsta bergskammarna säsom dar ur en lytande massa. Redan då hade werter och slaldjur uppz ommit på jorden Men ur der flytande massan neds fönko en mängd fastare beständsdelar, hwilka fornämlis aft lagrade fig i urbergens fördjurningar och härdnade ll bergarter, fom erhälllt namn of öfwergängsberg. dessa inbädeades lemningar af werterna och ffaldjus kit, hwilka förwandlades till sten och fallas petrisikater. Hveriges öfwergångsberg finnas till storsta delen under sh omfriug de storre sjöarua. J synuerhet wisa de sig hland. Det tredje och yngsta slaget af jordens bergs ildningar, flötsberg, finner man icke i Swerige aus örstädes, an på sydwestra och sodra kanten af Skäne. En tor naturdwalfning bar gifwit de Swensla bers u sin egna form. Wattnet på jordklotet har nägons rdost till sydwest. DÅ sönderslets bergens öfwersta och est sönderspräckta yta, de lossnade styckena sönderslogo oarandra annu mer och följde strömmen. Denna strom gjorde nu på bottuen en mörja af det sönderslagnas indre delar, af sand och grus, hwaruti det icke helt och illet söondergrusade rullades och slipades. Då den flyr inde massan wräftes mot bergen, afslipades först fans och hörn, och derefter afnöttes och plattades sjelfwa rgshöjderna. De större stenblocken, som icke kunde rulla d samma lätthet fom smästenarne och gruset, släpades Inga stycken emellan hwarje rullning öfwer bergens afs tade yta, och ristade deruti fåror och räfflor. Emcs h n farten war ganska stor, slungades stenarna i ett slags Jstlinie fram öfwer den sydwestra sluttningen, fom får ida icke blef afslipad. Rullstensfloden, så kalla de turkunnige denna tilldragelse, har sönderslagit och bortse set flera delar af öfwergängsbildningen och i allmanhet fwit de Swenska bergen sin egna form: de äro nemlis vitt alla på nordöstra sidan rundade, afslipade och förs da med tydliga räfflor och fåror, dä deremot den fyds stra förblifwit fantig, ffarp och twärt afbruten. DÅ igheten af rullstensfloden begynte afslanna, bildade på flera ställen, der floden funnit motständ, högar och r af stenarna och grujer, och dessa äsar utstrackte sig äningom ganska widt omkring. Djupet af den un ålds ima floden har warit betydligt. Man har funnit de ärkta räfflorna ända til 800 for öfwer Öttersjöns , äfwensom djupt under jorden. Bland de särskilta emäl, som wittna om denna naturhwalfning, aro de iättegrytorna. De utgöra bålor, hvilka blifvit warfwade af stenar, fom stannat i nägon urgröpning ön3 2 sidor och af flodens hwirfwel blifwit frings na. 5 ng i forntiden kommit i en ytterst häftig rörelse frän