de Mill Lind ställt fig i spetsen för en Konsert till fors mån för en olycklig familj i Potsdam. Den gafs Lörs dagen d. 8d:s i Potsdam. M:d Lind sjöng sjelf en ar ria ur Friskytten och en ur Niobe, den fora duets ten ur Norma med M:l Brexendorff samt några Swens ffa wisor. Måndagen d. 10 skulle M:ll Lind hafwa fin egen recett, dertill hon walt Norma. D. 12 fkulle den berömda Sängerskan M:ll Löwe uppträda i Lucretia Borgia. — Wid Borgareständets plenum d. 17 förckom bland annat Lagutsl:s bet., med afslag å Hr Pjertas motioner om räntans frigifwande. Betankandet bifölls med 25 roster mot 9. För bifall till bet. ytrade fig Orr Lagers gren, Billström, Walley, Åkeson, Lundgren; för återremiss samt räntans frigifwande talade Harr S dj a r: tau, Berg, Kock och Ekholm. Skälen for den fria räntan woro procenteriets upphörande, ymnigare pens ningetillgång, då kapitalisterna taflade att utbjuda fina kapitaler. Räntan wore i andra länder frigifwen utan nägra menliga päföljder. Ocker bedrefs nu icke blott wid penningelän, utan äfwen medelst mot höga priser fem nade förlager och pä härda wilkor utborgade waror. Man hörde omtalas 20 a 30, ja ända till 50 procent. Fris gifwandet skulle betydligen jemna förhällanderna, när jmenuiskowännerne kommo att med hwarandra fonfurz rera, och hwad nu bedrefwes i smyg, kunde ske offentliz gen. Blefwe räntan hög, skulle dessutom utländska fapis taler inströmma i landet och juart jemna densamma. ANA männa medel måste nu ligga ofruktsamma, derför att de ide kunde emot lägre än föreskrifwen ranta utsattas Majoriteten ansäg, att om än motionårens åsigt icke wore theoretiskt oriftig, medgäfwo likwal förhällandena -ingar lunda def tillämpning. Ockret komme icke att förfmuns na i sjelfwa werket, om än namnet bortfölle; och den slemma winning, fom nu med skam skördades, skulle då oblygt insamlas. Safen läte fig dessutom ingalunda hos Ständerua genomdrifwas. Wore assigten att räntan skulle bli lägre, få bindrade narwarande lagbud ingaluns da detta, hwilket också werkligen för goda papper Inträjs fat. Räntans naturliga hojd wore lika med den affalts ning, fom af landets hufwudnäringar låte fig beräkna. eandtegendomarne gäfwo nu mwanligen 5 procent, och man fåg också, att sakra låntagare sallan betalade högre räns ta. Erperimentet wore farligt. Det rifa Frankrike has de, all fin tillgång på kapitaler oaktadt, icke wägat der. Första följden af en förändring blefwe, att lånen uppe sades, hwarigenom allmän förlägenhet. Den förmögne komme wäål icke att få betala högre ränta hädanefter, men den behöfwande åter skulle räka i ett betryck, tymwars ifrån ej någon räddning funnes. Dessutom skulle omigs het uppstä, om emot hwad ränta allmänna inrättningars och pupilkmedel ffulle utsättas. Bondeständet förehade i Lördags och i går en mängd tags, Statss och Ekonomiutskottens bet., hwilka, få widt de afstyrka förändringar, till största delen biföllos. En motion af Nils Pehrsson frän Kronobergs län, om en