Trofast IEt of Kjempeflegten Boer endnu i Nord, Og vi ikke fole Besten Af despotisk Ord; See en erlig Vennekjede Samler os paa dette Sede; Ru er Svea, Dana glade Over Jsens Flade! Svenske Broder modtag arligt Dansk trofaste Haand; Vi omkring hverandre Ejerligt Slynge Venskabs Baand. gad hver Fjende kuns hidkomme, Han ei rorer 08 en Tomme; Svea, Dana er paa Verde, Vogter om fit Gjerde. Selv Naturen fast har bundet Svea, Dan og Nor; Ja vi Alle har udfundet: Nu er Norden stor! Scandinavien skal leve! Lykke, Held fkal os omjvrve: Leve Nordens raske Sonner! Det er vore Bonner. Nästföljande Måndag d. 17 d:s på eftermiddagen has de Kal. Skänska Hufars Regementets Mufif:corps och des ras wederlikar af undcrofficers charge, nöjet att, enligt dagen förut affardad inbjudning till UnderofficeråsEorps fen wid det i Helsingör garnisonerande 2:dra Jägareres gemente, mottaga ett äterbesök, som war utmärkt af de karkomne gästernes få enhälligt fom hjertligt yttrade bes låtenhet. Wid ankomsten helsades de främmande med nes danstäende Sång, ywarefter, med förfriskningar ferveras des, och under fanfarer skålar druckos för begge granns rikenas Monarker, för Skandinaviens enighet m. m. Efter det aftonen tillbragts med den muntraste och förs troligaste konversation och en tarflig sexa blifwit intagen, uppdröt salskapet till ätertäg, hwarunder med ett lefwe! komplimenterades stadens Borgmästare, Commendanten och Danske Consulen, General-ANdjutauten m. m. v. Plas ten och OfmwerftesLieutenanten Grefwe von Essen, och åts följdes de danske wännerne med fanor ec musik ut på is fen, hwarest efter flerfaldiga hurrarop sälskapet åtskiljdes. Efter ett 7-årigt afbrott har säledes denna winter äterstänkt dessa grannstader af 2:ne konungariken ett nås je, fom ide ärligen fan päräknas, men och nu en hel mås nad dagligen i mer och mindre mån begagnats. Ånnu förliden gärdag (d. 24) syntes få wäl gående fom åfans de, ehurn till instränktare antal, färdas öfwer Sundet. Sammanträdet d. 17 fan för denna gång säledes anses fom en afskedsfest för detta winternöjet, men den mäns skaplighet och sörtrolighet, hwaraf den samma lifwades, skall icke få snart förglömmas. Mel. Det gamla Götha lejon hwilar etc; MÖIEKAAYAL hip GOÖngo Rråder!