passeras ett, ett och ett halft eller 2:ne hwarf. En es gelst mil eller omkring 3000 swenska alnar kunde wara en tillräcklig waglangd, och få längt fan hwarje öfwad hast hälla ur, att löpa fin starkaste traf, utan att förftös ras, och om någorlunda stort antal täflande infann fig borde fanske alla hastar under 8 årg ålder, hwilka fåles des icke annu blifwit tll fin fula fraft och förmåga ut wecklade — classificeras få, art jemnåriga komma art lös på tillsamman. Derigenom skulle förekommas, att de yns gre forcerades öfwer förmåga, för att hinna med de äldre. Kunde kapplöpningar med hästar bringas till ett alls mänt nationalnöje, skulle utan twifwel nationen deraf skorda mycken fördel. Jemte dessas inflytande på häfts afweln, skulle en bättre hästskötsel öfwerallt i landet fmås ningom göra sig gallande och Landtmannens dyrbaraste husdjur till och med blott derigenom få ett ökadt märde; ty att en wälskött häst alltid taxeras hogre än en wanwårdad, wet hwar man. Depsutom funne sig allmåns heten föranlåten att mera öfwa ride och körkonst, hwars igenom en ökad hurtighet uti sättet att wara wunnes, hwilket på åtskilliga orter wäl torde behöfwas, alldens stund de wid äferbrufet arbetande, genom att ideligen för ra oxar, förtrögas både i kroppsrörelse och möjligen äfs wen i tankegäng. Kaprlöpningsnöjet skulle fålunda, jems te ckonomiska fördelar, i nägon män kunna betraktas få: fom lifwande och utvecklande, äfwen för ride och förs seennerna sjelfwa. M. Leyon. (Jnsändt.) Wackert efterdöme. Under en resa från L:d till H. berättades för mig följande, fom fan och bör lända mången till efterföljd. Sistl. Söndag bar pastor i Ottarp (namnet har unds fallit mig) wid sin Mors begrafning inbjudit och undfägs nat församlingens alla fattige, hwars antal lärer wara talrift nog, och derjemte til öfrige sjuke och orkeslöse försandt ätskillige lifsförnodenheter. Dylik wälgörenhet lärer ban under hela sin tjenstetid, äfwen fom obefors drad, låtit wederfaras fin arma nästa hwarje Julhelg. Gack du oc) gör sammaledes! (Insändt.) Sången och Dikten. Mörka coro lifvets stunder Tiden — ol hur smärtsamt lång, Dunkla voro Skaparns under Utan Dikt och utan Sång — Snillets flamma År vår sanna njutnings enda amma, — d 3J3... e