jemförligt med hwad der wanligen ar. Du gibar ute lätt orsaken dertill, neml. den under förra äret u:komna förordningen om begge kandidaternas sammansläsende till en eramen fer erhällande af filosofiska graden, och vis ken messyr har det obehagliga med sig, att en stor mangd blifwande magistrar från de öfre provinserna lara begifs wit sig till Upsala, hwarest samma eramen fom dar fans ner wäl togs på lika satt, men hwaret den dock är i full gäng och man wet hwad man skall företaga ig; ders jemte anses den för lättare än här. Dessutom hafwa många, i anledning af samma författning, fom man far ger sadlat om och blifwa icke magistrar, uran lasa på nägon embetseramen. De förelasningar, som hållas ins om filosofiska fakultetens gebit årv ocksä jä tomma på aus ditores, att ett sådant förhållande aldrig ägt rum t mans naminne, ty de blifwande kandidaterna weta icke ratt pwilka de skola börja med eller hwilka de skola gå på, egentligen borde de bewista alla på en gång, hwilket dock enligt wanlig menniskoförmäga är en omöjlighet. Deus na författning, sannolikt tiukommen i all wälmening, har säledes den folid, att studenterna efter hand draga sig ifrån universitetet, och ar dymedelst ett bedröfligt trems pel på arr man afwen wio reformer måste gå tilwaga med stor försigtighct, och att Det beprofwade gamla ide alltid är att forkasta. Upsala har genom sitt granuffap med hufwudstaden och i många andra hanseenden mycket företräde framfor Lund; en lockmat mäste säledes nvds wändigt finnas här för att få ju fler studenter ju battre att resa hit. Och just en dylik lockmat war delningen af kandidatexamen i twenne cxamina, emedan den war wäl ice lättare än i Upsala, men brawämare och redi gare. Erfarenheten har wisat art denna delning ide war få rasande, och de magistrar, som creerades här woro sannolikt lika sakra i wantarne, om icke wårre än de frän rikets andra universitet. J alla fall war det icke bell r sagt att man i Upsala hade rätt, utan att der fans ske warit förre fördel att äfwen der dela samma examen. Men saken war att man ansäg magisterfandidaterne upps offra fin mesta tid på förta eramen och på fpråfftudiers na och försummade om icke alldeles negligerade de till jfis sta eramen hörande uaturwetenskaperna samt de marie matiska och filosofiska studierna. Om sä an förhöll fig, få mäste der dock wara något examinatorus fel, helt med den makt en dylik äger harstades, om hans wetenskap sä alldeles försummas; dessutom inser du så wal som jag att detta fel också får tillskrifwas den första undermwids ningen i skolan, bwarest man i eu stor del af dessa wer tenskaper blir, anda till deg man wid universitetet tagit eramen, snart sagt en fremling, och att taga fig wål ut i ett fremmande land är icke allom gifwet. Den nya betygsräkningen war ju ocksa ett slags försök att gifwa hwar och eu fin rärt, och utmårkt i alt kan ingen blifwa. Men du finner detta troligen alltför tråkigt, bwarföre jag flus tar med skräpet. Wi tillbringa bär annars wär akademiska tid som manligt, och den är dig ide obekant. Hwad fom håär tilltagit i fes are tider är industrien att hålla mat, och ändå är maten här lika yr och bog större delen lika dälia fom förut. Huru muckt båttr