C144 OLE 1(14(4 C11171) CI14 filtsleig CIE (174 af dem som jorden har så få igen, för oss och mången, som hans rätta värde uf honom sjelf och af hans lefnud lärde. Hur adel stod han ej bland lifäels lek så lugn och trofast, utan flård och soelr, med manligt allvar och med vaksamt öga, och tidens gyckel gladde honom föga, fast han af gladjen sökte ut sin rått, alt göra dagen ljuf och mödan lätt, Han car lik källan i den gömda lunden, som i silt hjerta speglar himlaurunden så onspråkslös och stilla bland sin vår, der blomman ter och näktergalen slår, och snart enheur, som till hans råd sig vände, en redlig menskovän i honom kände, han siktes jemt bland dem, som göra godt, och som ej alslaa under lyckan blott, men cilja stifta frid bland bittra öden, han var en trogen tillflykt just i nöden, de urmas stod, de faderlösas tröst. Ack sorg är derför sångens afskedsröst; men hur oi än vid grafvens portar vaka, så hiflur Du dock lugn vid jordens bröst och kommer ej ur sömnens land tillbaka. Gråt derför sorgsna Maka, gjut din tår, en småärtans balsam uti sorgens sår, ty uti tårar hjertat ändå känner en svalka under sorgen, som förbränner lik öcknens cind hvar fläck, som klädes skönt i morgonstrålar och i sommargrönt. Vär sorg dock vare ej en köld bland dödar, som stelnar droppen i den våg, som flödar och gjuter is kring hvarje blommas knopp. I Gud oi sörje med de trognas-hopp, och detta hopp, som i sivurt bröst står skrifeet, alt han som är uppståndelsen och lifvet, skull föra seger öfcer dödens hand och lysa hjertat till de sällas land ut öfver tidens cerldshaf, glömskans völja, dit inga tårar eller sorger följa, men hvarje flyktad vän, som var oss kär, står oss med öppen famn till mötes der. Så är vårt hopp, och afoen Ditt det vare, och sorgens skumma dagar det förklare med ljus från ordets kärleksrika vär, med tröst från bönen, som ur hjertat går. Men när en dag, då majskyn åter scingar utöfver grönklädd plan på purpuroingar, Du går till grafven med de kära små, alt lägga ned en vårens krans derpd, och minnets tårar bland dess blommor falla, se upp till himlen, till vår faders hus, der finnes rum för Jordens slägter alla, och dit skall friden Dis från jorden kalla en gång till glädje, salighet och ljus. i L-a. Jnsåndt. Ved (Sn ) Skipper P. Hanssens död