bifall. Till slut på aftonen, då Hr Erkebiskopen lemnaz de sallstapet, dracks serskildt hans skäl, för hwilken han tackade i ett kort tal, som skall hafwa andats mycken fridsamhet och försonlighet. — En från utlandet återkommen landsman, Or Löjts nanten Löwegren fom redan för flere är fedan, före fin. till Berlin och Wien företagna konstresa, war en uts: markt pianist, annoncerar nu efter fin återkomst en Cons cert på Kongl. Theatern, til nasta Tisdag. å — Som bekant är, hafwa R:s St:r wid tre föregå? ende Riksdagar beslutat indragning af Kämnerse och Lags mans-Rärterna, denna reform i wårt tunga inftanfes wasende, ehuru förslaget strandat mot konservatismen ins om den gamla Regeringen. Också har LagsUtffottet icke kunnat undgå art erkänna sakens riktighet, men likwäl stannat wid tillstyrkandet att öfwerlemna frågan, såsom wore den endast ett administrativt ärende; tid Regerins gens afgörande. LagsUtffottet har i Bet. N:o 53, tillstyrkt R. St:r utfärdandet af en författning derom, att hwad genom 1823 års Kongl. Förordning, angående werkställighet af Konungens Befallningshafwandes Utslag i Utmätningss mål stadgadt blifwit derom, att då Gäldenär utan jäf eller mwandning, stulden erkännt, den Sökanden må, ehwad beswar anföras eller ej, genast erdålla werfftälligs bet å Utslaget och wara berättigad att det utmätta gods fet, emot godkänd borgen, lyfta, afwen skall i ffuldfors dringsmäl ega tillämpning på Domstols Utslag, utan hins der af deremot erlagdt wad, få framt Swaranden, utan jaf eller invändning, skulden erkännt, eller honom blifs wit, genom tredskodom, enligt 12 Kap. 3 S. R. B. ås lagd betalningsskyldighet. Anm, Om detta LagsUtft:s förslag bifalles, hwilket wi ide funna annat än tillstyrka, få kommer derigenom en ganska wäsendtlig styndsamhet att befordras för utbekommandet af sädane fordrin: gar, hwilka ide grunda fig på förskrifningar hwilka ega en frräns gare exekutiv kraft; den är fåledes en owedersäglig förbättring i kreditlagstiftning. ö ö LagsUtff. har i Bet. N:o 54 afstyrkt mwädta. motios ner om upphäfmande af Lagens stadgande angående summa appellabilis (för rätt till: wad emot tagmanss och Rådstufwurätts Dom, der hufwudsaken ej går öfwer 50 daler). Anm. Denna af dillighet och rätts:grundjats påkallade förbättring i lagstiftningen blef wid 1840—1841 ärens Riksdag af R. St.