heliga, lömska lonnmordardes Åt rdiner: mina pistoler, stallde jag mig bakom sängens gardiner; fast beslutad att dyrt salja mitt lif. Hwad jag hade måns tat, skedde. Den tillllutna dörren oppnade sig, och in smögo twenne gestalter, hwilka jag af deras tnvtfenins gar igenkände wara wärden och hans dräng. Liksom ges nom trolleri höjde fig nu sanghimmeln, och mördarne bes redde fig att emottaga sitt offer. Nu riktade jag på den närmaste, och skottet strackte honom till marken. Jag störtade fram för att gripa den andre, som flydde. Ett ondt samwete gör feg. Mig gaf nödwårnet blixtens fnabds het och jättestyrka. Jag grep honom lyckligt, då ban res dan hade uppnått dörren. Det war drängen, och lifas fom den döde wärden, obewäpnad, emedan de tyckte sig förwissade om sitt offer. Jag slog honom till marken och fatte piftolen för hans bröst. En engel med hamndefmärs det förekom jag mig nu. Nemesis hade fattat honom. Han bönföll gråtande om sitt lif, swor att upptäcka allt och försäkrade mig, att han, blott dertill twungen af sin döde berre, hade måst göra honom biftånd. Jngen i hus fet rörde fig. Allt stilla. Jntet misstänkligt buller. Mus nu en gång förklarade jag honom, att han mäste dö, och att jag lemnade ponom blott få ögonblick till att försona fig med fin frapare. Han kröfte fig såsom en nedtrama pad mask. liMeedlidande afwen för den brottålige, tänfs te jag och lofwade skanka honom lifwet, om han wille ns gå på de wilkor, dem jag skulle föreskrifwa honom. Han war beredd till allt och beswor det redan på förhand med den högtidligaste ed. Nu befallde jag honom att uppstå med den ännu en gång upprepade hotelsen, att det rins gaste försök till slytt skulle kosta honom lifwet. Nu mås ste ban underrätta mig om sammanhanget med mordmas schinen, def gång m. m., berätta mig om den ofta be gagnats, om många menniskor redan omkommit genom den; om husets personal bestod af flera än jag redan sett, om jag kunde komma derifrän med säkerhet och utan att frufta förräderi o. s. w. Han tycktes för öfrigt wara en redlig karl, ty ända till de minsta omständigheter upptackte han för mig alt, att han, sökande tjenst, dade kommit hit och sedan genom hot af döden twungits att biträda; på samma sätt förs höll fig med pigan, hwilken jemte wardens hustru i en källare hade ledt maschineriect; utom dem funnos ej flera innewånare i huset. Redan hade måänget offer under hans härwaro loch, enligt beskrifningen, afwen min bros der, ywars förlust jag få smärtsamt kände) dött under denna measchin, och deras qwarlefwor blifwit dolda i den närbelägna skogen. Man tanke fig huru jag war till mods wid denna berättelse. Tärar rullade owilkorligen ned för mina kinder. Min tillförlit till den ädle war råttfärdigad — död kunde han wara, mer icke otrogen. Det war en hemsk kansla: tanken på den fara jag undgått, anblicken af det dödens werktyg, under hwilket min gode broder hade utandats sin rena själ. — Dagen spred sitt ljus öfwer skogens toppar; jag beslöt då, att fortsätta refan, od) gaf derföre drängen befallning att I min nårwaro sadla min häst och sedan föra mig till det