PofteScriptum. Stockholm d. 16 Dec. Hos Presteståndet företoas i LErs dagens aftoaplenum, såsom bestämdt war, frågan om arfs: och giftos rälten, hwarom Standet på förmiddaaen hade emottagit twenne mots jatta inbjudningar, från Adela genom en deputation och från Bondes standet genom ett pretocollsutdrag. tgängen olef, att Ståndet stod wid samma åsiat fom under föregående RMiksdagen, eller att arfsråts ten mellan bröder och systrar bör blifwa lika för alla ständ, så att det bestutet nu bur tre Stands pluralitet för fig och utgör Rikets Stånsders. Men derra aick ite för fia utan en hård strid, som warade från nov och forta ick till fl. half 11, samt endast med 2 röfters plus ralltet wid votering. Å den konservativa sidan uppbiödog alla möjs liga tridskrafter för att hjelpa Adeln till den olika arfsrätens uppe råtthallande. Bloend de Talare, hwilkas opinion torde funna anses hartwa bestämt datta wjultat, dör kanske i främsta rummet nämnas Prof. Fries, som denna gång war otrogen och bewisade sin otro med ett mästerligt anförande för jemalikhet och rättwisa i detta fall. — En sorglig nydet ar att den älskwärde och allmänt wärderade Skalden Jngelman ite sedan i dag I dagar warit synlig i sitt hemwist. Ånnu i går afton hade man ingen spaaina, hwart han tas git wågen, oaktudt efterforskninnar skett ät alla möjliga häll. Med den intima kånnedom wi od många andra of Hr I:s talrika måns ner ega om bang djupa religiositet, hang jemna och glada lynne och hang stora warjamoet, är det lika litet tänkbart, att han friwilligt förswunait, fom det är sannolikt art någon af honom förwållad vförs fiatigbet bragt honom i otacka. Deremot härleda fig Helimant från den osåkerhet, fom i böst wisat fig på Stockholms gator, hemska anins gar, att Jar J., som den aftonen bar ide få obetydliat penningar på fig, möjligen på waldsamt sått blifmit bringad om lifvet, samt hand kropp derefter undangömd. — J dag hölls förhör i Poliskammaren, ang. de omftändigyeter, hwilka föregått hans förswinnande sistl. Tiss dag. Derwid kunde beklagtigen ingenting annat upplysas, än att Hr Jngelman, wid god helsa samt godt och skämtsamt lynne, samma dag med twa bekanta ätit middag på wärdshuset Mon Bijou på Norrtullsgatan, samt kl. 7— 8 e m. warit synlig mellan Bryggaroch Clara Bergsgränderna, ensam gående nedåt Drottninggatan. Men sedan denna tid har man icke den ringaste spaning om honom. Det är således knappt något hopp öfrigt, att denne snillrike, ädle, fromme man numera är wid lif. Det är en stor förlust för swenska litteraturen och en lång, bitter saknad för, wi skulle nästan måga fås ga det, oräkneliga wänner. Atfrilliga af dessa lära öfwerenskommit att subskribera en belöning fill den eller dem, fom ang. den förjwuns ne wännens öde fan lemna någon upplysning. — J går afton föll teml. betydligt ind, få att wi wål funna bope : pas godt slädföre till Jul. (D. A.) —— —— ————