em, än lån; få länge finnes föga hopp om bättre tioder. et behöfs ej mera penningar, men det behöfs mera hun: aper, mera industriel anda, mera arbete, mera förtros nde — det bebofs med ett ord nationalitet — och det eror på ständer och regering gemensamt att skapa dens amma. Penningebrist uppkommer understundom på det sätt tt spekulationsandan tilltager och kapitalerna finna en arkare efterfrågan. J sädant fall förspörjes klagan of: per brist på penningar; men bristen innebär då ett ganz a godt tecken, ty den bewisar att penningarne äro i en flgare werksamhet än tillförne, foliaktligen art de bis raga till ökad produktion. Nar man t. ex. i Gothbeborgss idningarne låser att der är god tillgäng på penningar, tänker man: der mätte stå herrliga tu; men So: heborgs handlande tänka motsatsen, ty tillgång bewisar är tröga affarer och brist lifliga. Det låter wisserligen get, men är icke destomindre en sanning, art penninges vift i en stat icke afhjelpes med länta eller artificiella dsenningemassor. Antages t. er. at: Swerige, fom nu ar ett rörelsekapital ar omkring 214 millioner Ror, Pris atbankernas sedlar inberaknade, i en haft, antingen på rund af utlandskt fån eller annat sätt, forökade detjame a till dubbelt, eller 48 millioner Ror, och att låneins ättningarne finge order att i länewag utsläppa detfame j ha, hwad skulle följden blifwa? Aua menniskor skulle ftrömma till och låna penningar, egendomspriserna skulle siga, warorna likasä och slutligen arbetslönerna, en fors ubblad produktion och en fördubblad werksamhet skulle örspörjas i alla näringar, importen skulle stiga, wållef: gaden tilltaga, med ett ord: kapitalerna skulle abforbes as af näringarne och efterfrågan bli lika stor, fom ins an den större penningmassan kom i omlopp; men nu nträffar ett litet item: Folföfningen har ej kunnat förts jå med samma hastighet, fom sedelmassan, produktionen ir stor, men konsumenter saknas; warorna bli osålda, pris erna falla, lånen måste betalas eller omsattas, skriket Mir allmänt, venningebrist är för handen. Hwad skall man då göra? Förmodligen ge ut mera penningar, Wi gafwa eremvel på att detta är den naturliga marschen. Före Privatbankernas uppkomst stodo egendomsg: och mars upriser icke serdeles högt. Straxt efter dessas uppkomst tego de. Egendomar köptes till högt pris, produktionen ppdrefs, en kris intraffade i utrikes handeln, privats HBankerna och riksbanken drogo in en del af sina sedlar, priserna föllo, förlagenheten war allmän och är det; men den afhjelpes bestämdt ide fullståndigt genom penningar. En reaktion är nödwändig, fastan dyrköpt. Derföre år det likwal ei sagdt, att en minskning i sedelstocken skulle perfa wälgörande. Twertom: afwen detta steg skulle vara: förstörande, säwidt der wore en tillkonstlad åtgärd. Att t. er. nu indraga privatbankssedlarne, utan att färs a något annat i stallet, skulle wara en därskap, men att öröka sedelmassan, skulle wara en icke mindre. Detta åter wäl besynnerligt, men bar skäl för fig och flår i harmoni med hwad förut blifwit yttradt, att all annan Huftnatton i venninaemassan hör undmifas. än den fan? Ä Å