JJnländskt Nytt. Stockholm d. 29 Okt. Jnom R. St:s Nämnd till wäljande af R. St:s JuftitiesOmbudsman od) hans uppleant utföllo rösterna fom följer: Till Fuftities mbudsman: Hr Hofrätts: Rådet Landin 38 röfter, Lage annen F. Edelstam 8, Hvfrätts: Rådet Pfeffer 1. — Till uppleant: Lagmannen, Sekreteraren i Borgarftåns t, Runeberg (fom förut war Suppleant) 26 röster, Borgs äftaren G. F. Ekholm 19 röster, Hofrätts Rådet Drs m 1 och Hofrättss Rådet Pfeffer 1. — Walen till nästa Storthing i Norrige äro nu flus de. På detta Storthing komma 102 ledamöter att tar i säte. Af dem äro 45 Embetsmän, 13 Handlande och andtwerkare samt 41 Landtbrukare, bland hwilka 6 icke o egentliga Bönder och 10 Länsmän. — Det är för hwarje Swensk kärt att förnimma, det .E. Hr Grefwe Björnstjerna under Fredagens plenum i Riddarhuset uppsteg och witsordade, i egenskap af kinister wid Engelska Hofwet, att Engelska Amiralite t förklarat synnerlig tillfredsställelse med de Swenska jöofficerare, som tjenstgjort på Engelska örlogsfartyg, I ett antal af omkring 30 bland dem, fom nu befinna 3 i Flottans flat; till bewis hwarpå Hr Grefwen näms , att då Engelska regeringen på senare tider beslutat t inga utländningar widare fingo tjenstgöra såsom ficerare i den Engelska örlogsmarinen, få hade undans g blifwit gjorde endast för Swenskar. — Bland aspiranterna till det genom D:r Ullbergs änfälle ledigwordna Justitieborgmästareembetet i Stock: Im nämner ryktet äfwen Förste Erpedittonsfefreteras n Richert. — Söndagsbladet berättade i förrgår att ett rykte cirs terar, enligt hwilket Statsrådet Munthe skulle wara i grepp att snart lemna taburetten och portföljen, samt t ett annat uppgifwer såsom hans efterträdare Grof: indlaren Schartan. — Det heter i Barometern: J både bref och tidngar omtalas den förfonlighetsanda, fom mellan irtierne skall hafwa inträffat på sednare tiden, och man cks wilja inlulla fia i en wiss säkerhetssömn, till följd den tolerans, med hwilken personer af olika meninggs aktioner lära bemött hwarandra, på den s. k. adelsbar n o. s. w.. Hwad man har blifwit from i haft, eler ock — ertra diplomatisk, å ömse sidor; ty nog måtte man wäl weta i Stockholm, hwad wi wete här i landsorten, att — ibland annat — Hans Maj:ts emot Aftonbladets och Dagligt Allehandas utgifware iakttagna moderation — (Hans Maj:t talade nemligen äfwen med desse hers rar) — wäckte stordignitärernes Åewiga harm, hwilken på balen war tyst, men sedermera gifwit sig luft i i åtffil: liga skrifwelser till wänner och bekanta i landsorten. Riksdagen. Lag-utskottets Bet. NL 19 med anledning af wäckt fråga om den uppenbara fyrfoplifs tens afskaffande. Utskottet har ansett den omständighet hufwudsakligast tala för afskaffandet af kyrkoplikten, att densamma antagit en frän dess ursprungliga bestämmelse (af en religiös försoning med Gud och församlingen) afs wikande karakter, jemte det allmänt erkända förhållande, att skamstraffen såsom straff äro olämpliga; men ehuru Utskottet, af sådan anledning, helst skulle se, att denna inrättning, likasom alla andra hos of ännu qwarstäende skamstraff, kunde emot mera ändamålsenliga utbytas, frufs tar likwäl Utskottet, att det nu ifrägasatta owilkorliga borttagandet af uppenbar kyrkoplikt skulle i wissa fall år stadkomma en wädlig rubbning i gällande straffsystem, deri densamma nu ingår säsom en wäsendtlig beftåndss : del. J sådant hänseende år den af ftörfta inflytande i bestraffningen af stöld, för hwilket brott uppenbar fyrfos plikt nu altid eger rum, i synnerhet hwad angår de ars ter af brott, fom, enligt gållande lag, funna försonas med böter och fom endast genom kyrkoplikten kommit att anses urbota och således deri haft det mest afskräckande straffet. — Den stämpel af wanära, som ifrågawarande brott hittills ådragit sin upphofsman, och som utgjort ett wigtigt wärn emot frestelsen att detsamma begå, skulle helt och hållet förswinna, derest påföljden derför kunde blifwa lika med den, fom ålägges för ringare förbrytel: fer, hwilket dock i flere fal inträffade, i händelse fyrfos pliften borttoges, deraf en wådlig rubbning i i lagftiftnins gen äfwen skulle wara en följd. Sid fådant förhållans de anser Utskottet jemwäl bibehållande af uppenbar fyrs koplikt i detta fall, till def mera ändamålsenliga straff funna införas, wara af behofwet påkalladt; likasom Uts skottet finner betänkligt, att, få länge nuwarande ftraff system är gällande, borttaga denna påföljd iden händel: fe, då någon gjort fig skyldig till dödsstraff, men derifrån njuter förskoning; hwaremot Utskottet, med afseende å bes staffenheten af öfriga brott och förbrytelser, derför up: