annorlunda. Twertom gör man sig all möda — och ibland dem, som göra det, framstå afwen personer af Regentens närmare omgifning — att afleda Ståndens och Banfkosltifottets uppmarksamhet ifrän hufwudfrågan, och upptaga deras tid med onyttiga twister om ett djupt terad och nedtystad fråga, fom uppå Bankens soliditet och th, rörelsekapitalets omlopp icke utöfwar ringaste inflytande, den nemligen, om myntenhetens storlek, namn och fördelså, ning. Har man blott fört skaffat tillräckliga qwantiteter s guld och silfwer in uti Bankens hwalf, och derigenomn förhulpit någon del af de indragna sedlarne ut i rörelfendy igen, nog kommer man fedan till rätta med huru metallsk, bitarne skola raknas, derest det nemligen skulle funna besd: wisas, att man ej bör rakna på det sätt, fom för almånz N heten är kändt, utan på ett nytt och för allmänheten och, kändt, fom denna behöfwer flera tiotal af år för att görak; fig bekant med. Man påminnes härwid owilkorligen om den mannen, som hade att wid en domstol ingifwa en skrift, utt något mål fom rörde hela hang wälfärd, menh inlät fig uti förmafet med kontrapartens fullmäktig utif; en twist om det mest rationella sättet att formera pennor få mycket mera wälwilja hafwa derföre alla gjorda ans föranden blifvit mottagna, fom direfte behandlat fielf-Å; wa sjukdomen, n. d. penningenöden, hwilken lik en starl och swår feberattack skakar allas tillwaro och lägger det, allmännas och den enskiltes credit på en werklig döds bädd. J derra fall hafwa, man måte med tillfredgftälel: fe erkänna det, ide endast Norrköpiugs båda Rikfsdaggs ombud Hrr Lagergren och Ahrnberg, utan afwen Hris Nordenankar och Agardh samt i Bondeståndet en Gud: samhet och erkänsla. — Ritsdagsmannen Anders Jons fon från Lysings och Dals Pärader har genom sir motion, rörande nedsattandet af Bankodiskontens ränte! fot, afwen härutinnan intagit en aktad plats. Anföran det är af föliande ordalydelse: Wördsamt Memorial! Då räntan å penningelån i Swerige wida öfwersti ger hwad i flera andra lander betalas, i synnerhet ä Di ffont-lån, förhöjes den betydligt derigenom att intressen erlägges i förskott jemte provision och postporto, äfwen som att Låntagaren under så missgynnande penningeför hållanden är förpligtad ait betala 3 procent ftraffränt för den tid, han öfwer förfallodagen med betalning ute blifwer, då han under en swär konjunktur och deraf för orsakad penningebrist måhända med bära wilja icke förs mär anskaffa medel för att dermed honorera sina utgif ne förbindelser. Den lagstiftande magten bör derför wara betänkt på medel att lindra läntaganden i deg tryckande bördor, dä det icke heller är den wårdigt at i wärsta fall belasta en läntagare med 8 procents räntch i synnerhet då Banken lyckligtwis är i de omfrändigheterf att icke medel genom en förhöjd räntefot behöfwer dej