— Bland owanliga regnår inträffade ett för jemt 300 är sedan, eller 1544, då, fom bekant är, regnflödena ans ställde fådane förödelser, att af den anledningen en färs skild bönedag påböds. Grödan blef det oaktadt ganska ymnig. — För tullwerkets fartyg har en serskild flagg blifwit anbefalld. Den är blå med tungor och gult kors samt unionstecknet och har i midten en hwit qwadrat, i hvils ken ett bronseradt T med Kungl. Krona öfwer är anbragt. — Twenne medaljer öfwer framlidne H. E. Hr Grefs we Magnus Brahe blefwo fort efter H. Erc:s frånfälle färdiga och hafwa i dessa dagar blifwit til Dess efters lemnade anhöriga öfwerlemnade. Den första af dem är bekostad utaf Höstsalig Konungens Mojutantåss och Drs donnans Officeraresforps, hwars Chef H. E. i lifstiden mar. Den år af sjuttonde storleken. Den andre medal: jen, fom genom enskiltas subskription ästadkommits, är af adertonde storleken. (A. B.) — Från Paris skrifwes, under d. 17 Sept.: Är 1814 hade, säsom man wet, Wenerskfongregen belastat den Hes liga Stolen med den erfättving, fom skulle tillfalla BVicez Konungen Eugen och hans arfwingar, för förlusten af deras sarskilta rättigheter, och det werkställdes genom af trädande af Kyrkogods uti Mark Ancona, under titel af: Hermgliga Leuchtenbergska apanaget. En Fransman, Hr Rey, war, såsom Generalintendent, beklädd med förmalts ningen af egendomarne, hwilka endast sällan besöktes af fina ägare. Påfliga Regeringen, fom onskar att återfå befittningarne, har erbjudit Hertigl. Leuchtenbergska far miljen 3,780,000 Francs, för äganderättens afträdande; men som Päfliga skattkammaren icke kan genast betala en få betydande summa, så will den stället utgifwa fonfos liderade statspapper till lika belopp, med förbindelse att inlösa dem inom 10 år. Sedan skulle egeudomarne fäls jag till den meftbjudande, och fom de äro de fruftbaras ste i hela den nejden, få tror man. att skattkammaren skulle betydligt winna på handeln. Underhandlingarne berättas med säkerhet wara nära att afflutag. (Sw. M.) — (Correspondens.) Wår störste stilist, den notable Assessor Crusenstolpe, har haft audiens hos H. M. Kos nungen. Äfwen han synes således hafwa blifwit fattad af tillgifwenhet för den Monark, fom få wackert synes wilja, i sanning och rätt, träda på folkets sida; äfwen han synes således wilja hafwa nedlagt sin penna — ett twäsäggadt swärd — inför en Monark, fom synes wilja representera folkets majestät. Huru man än må bedöms ma Hr C., är detta hans nalkande till Konungen ide uz ran betydelse. Hade ett sådant närmande egt rum i Frankrike, skulle icke blott Frankrike, utan hela Europa derom talat. J Swerige tiger till och med Hufmwudftadss pressen dermed. Det är också en skillnad emellan Smweriz ge och Frankrike. Men på hwad sätt mottogs då Hr C. af Konungen? frågar läsaren. Derom wandra olika ryfs ten, men det allmannaste är att Konungen erinrat honom, att han ej borde glömma, det Oscar den förste war Carl XIV:des Son, hwarefter audiensen lärer blifwit slut. — Rykte bis mill man nu afwen weta, att trenne Landss