Helsingborgs-Posten – 7 september 1844, sida 1

— ——— —T — Mm Lyth, Galne, Lektor Laurenius samt Komministrarne Hars din och Bergstrand. — Ett talande skäl för allmänna walprincipens ogillande har Bier funnit uti farhägan, att Ryssland icke skulle tillata werkstålligheten af en orgånisatiou, som i framtiden kan bliftoa i mer än ett afseende truktanswärd för åct autoKratiska wåldet. — Sedan förslaget till Nationalrepretentatios nens ombildning nu blifwit förkastadt af Adeln och Presteständet, få förfalla dermed alla de förslag till äns dringar i redaktionen af Regeringsformen och öfrige grunds lagar, fom eljest blifwit en följd af den nya reprefentas tionens benämning, o. s. w. Deremot komma nu till of werlaggning i Riksständen de flera sedan sistl. riksdag hwilande grundlagsförändringar, fom ice stå i famman: hang med representationsreformen. (A. B.) — (Correspondens) d. 27 Ava. De twenne fons servativa frånden synas nu alltmera närma fig det ans dra stadium af den bana, försynen tyckes förelagt dem att tillryggalägga under detta Riksmöte. Reprefentas tionsförändringsfrågan war neml. den trollformel, wars med ultras till en början förmädde sluta majoriteterna omkring och intill fig, men i samma stund den är afgjord, mill man med någon wisshet weta att förtrollningen skall lösas af fig sjelf, och majoriteten luta åt de liberale. Sår lunda har också Hartmansdorff redan börjat att något nedstämma sin ton på Riddarhuset, förmodligen, dels til följe af art det luktar litet krutrök t opinionen, och dels för att ej wåga ett allt för osäkert och högt spel i an: dra frågor. Nederlaget i Stats-Utffottet, då tre Landshöfdingar, Ordföranden inberäknad, nödgades retirera ur genom dörrarne, har wäl äfwen werkat en liten smula nedstämmande. Den der ultrasfonfervativa oppositionen tör wäl doc sälunda omsider få ett ganska ömkligt slut, och detta med rätta. Presteståndet är ej heller mera det samma nu, som wid sitt första uppträdande här. Man har märkt, att det allt mera och mera börjar fönderfalla i twenne skiljda fraktioner en — den rent Cpiffopala, och en af liberalare ull. Till den förra hafwa ata Biskoparne, med undantag ef Agardh, flutit fig, jemte Berlin, Bolmer, Broman, Anjou, Stenhammar m. f. Erkebiskopen stär naturligtwis i spetsen för denna frafs tion. Den andra bestär af åtskilliga goda namn, och As