seende till denna deras dubbla egenskap, allvarligt Des tänka deras ställning och deras pligt. Efter gemensamt öfwerwägande, hafwa wi kommit till den öfwertygelse, att wi ide böra deltaga i diskuss sionen och, säsom följd deraf, icke heller i en votering, i fall den ifrågakommer. ö Af egen känsla dertill uppfordrad och efter uppdrag dertill berättigad, har jag bordt lemna detta tillfånnas gifwande, emedan wi alla, öppet och oförbehällsamt, ere fanna billigheten af Ståndets anspräk att få weta, bus ru wi i dag ämna handla, likasom skälen för wärt hands lingssätt. Ä Det är en känd sak, att Konungen icke welat gifwa någon offentlighet åt fina äsigter i denna fråga, förrän om densamma blefwe honom på grundlagsenlig wåg uns derställd, och det har warit med full öfwertygelse om rifs tigheten häraf, fom Konungens samtlige rädgifware dere uti instämt. Den wigtiga samhällsfrägan, uppkommen vd) förs beredd före Konungens anträde till regeringen, borde på öfwertygelsens och diskussionens wäg utkampas. 3 förs sta rummet tillhör det och nationen sjelf, att genom dess ombud yttra fig om det sätt, hwarpå den will reprefens teras, och om de konstitutiva former, hwarunder den mill samräda om fina angelägenheter, fatta fina beslut eller uttala sina önskningar. Uti en fådan fråga mäste det för en regering, jom har till sitt högsta och heligaste syfte, att uppsatta fols tets önskningar och behof, wara af den största wigt, att få inhemta representationens röst, afgifwen utan all ytts re inwerkan, och att, för jädant ändamäl, samwetsgrannt undanhålla afwen den inflytelse, fom en alskad Konungs ord, lagt i wågskälen, icke kan undgå att i mer eller mus dre mon utöfwa; och det more att fråntråda den fonfes qventa riftningen till detta mål, om hans rädgisware, hwilka i ett sådant ämne ide kunde tänkas handla, uran hang wetskap och samtycke, skulle under dagens ofwerlåggs ning sluta fig till den ena eler andra meningen. Men om man af denna, för tilfället neutrala fälls ning, rättfärdigad, fom jag tror, af de nu uppgtrua ffäs len, skulle draga den slutföljd, art regeringen ar lifgils tig för nationalrepresentationens förändring och förbatts ring, få wore en sådan uppfattning oriftig och flutfatfen orättwis. ö Den Konung, som i en högtidlig stund gifwit fols fets ombud det löftet, att befordra upplysningens frams feg och befrämja utwecklingen af de ädla och redbara egenffaper, hwilka utmärfa Nordens folf, fan icke ans nat än wara för hwarje förbättring i samhällsskicket: och de män, som innehafwa det answarsfulla förtroendet, att wara hang rådgifware, funna icke forbise, att så länge de äro det, böra de och, i sannt konstitutionell uppfatts ning af deras fal, i hwad på dem ankommer, med mt och wärma nderstödja hang afsigter och beslut i fame hällswigtiga ämnen. Med deras innerliga öfwertygelse instämmer det def .U3U2 U FDons trånn ån ms erhålla. 20 A —kkSv—— — — s —— —