wa walt grultstafp, tellt VIL ttud, ttiösftcd, 1Tt-ptåÖ och — under fridens ngn — åtminstone hittills mindre farligt ansedda Öresund berätta en händelse, hwilken dels säsom högst owantad, och dels gällande fredliga och os brottsliga menniskors lif och egendom, wäl torde förtjes na ert rum bland farorne på hafwet. Se här Dramat i 7 after. I:o Söndagen d. sistl. Juli, kl. 10m morgonen uts gick från Helsingborgs hamn slupen Ebennetzer, förd af fkepparen Lindqvist och destinerad till Ostersjön; ankrade fl. 8 å Helsingors redd, innanför Waktskeppet. Sep: pareu gick strax i land och fom åter om bord fl. något öfwer 11. 2:o Då manskapet började lyfta anfaret och gå tillfes gels, kattingen war inhifwad stagwist och seglen räcktes, hördes ert skott, utan widare aktgifwande på, från hwad håll det fom, och då skepparen intet hade att klarera i Helsingör, eler wisste fig med wett och wilja hafwa i nås gon matto felat, lemnades derät ingen widare uppmärfe samhet. 3:dje akten börjas med ett falfonett-ffott, fom å bas bordgefidan farte en fula i fartyget med sådan häftighet, att folket derå fruktade, att der fatt grundskott. Sfeps paren begaf sig jemte 1 man skyndsamt i båten, för att undersoka, hwar skottet tagit, dä der befanns, att kulan gått djupt in i berghultet. 1:de a. Under denna granskning fom åter en fula, fom först studsade i wattnet, fortsatte derpå fin fart och gick öfwer bäten emellan skepparen och matrosen, och widare slog ned i wattnet emellan bäten och fartyget. 5:te a. Efter denna 3:dje saluten fom en båt från Waktskeppet med talrik befattning, af hwilken en milttäs riskt kladd person ropade: yvorfor hissed de iffe Flag? — det kunde jag ice, förr än jag först hissat mina fer gel, swarade skepparen. Dansken ropade widare: Nok Saten tog ikke Kuglen?— (Jo — swarade skepparen, den sitter djupt innei berghultet, hwarpå Dansken blott yttrade: Oh! det er ikke mueligr, och äterwande i det samma med storsta skyndsamhet till Waktskeppet. 6:te a. Nu mera beslot skepparen, att ej lyfta ankar, utan gick i land, för att rapportera händelsen inför Kgl. Swensta och Norska Generalkonsuln, fom ej lärer uns derläta, att å behörig ort den samma anmäla, till det afseende sakens wigt för allman och enskilt säkerhet tyckes påkalla. 7:de akten skall upptaga den katastrof, fom på förut: nämde anmälan kan folja, hwilken wi således finna oss nodsakade att uppskjuta tills widare. Emedlertid funna wi ej underlåta, att till weders hörande Redares och Sjöfarandes efterrättelse och fäfers bet ytterligare Upprepa den warning wi medelst ofwans stäende berättelse redan torde ha gifwit, under tilftyrs fande af nödig pantsarbetackning för både fartyg och mans sfap, åtminftone få länge de wistas inom skotthall å de trakter, der farorne på hafwet nu mera ej funna räf: nas till okända företeelser, afwensom att på förhand gös Ma mål De wwisfa dagar dylika målffrits