ua egentliga arbeten, och det AT ntCOCO TYS ac hel månad, fom man fan anse Rifodagen börjad; hwar dag foftar doc Staten ett par tusen Ror B:fo. Att dos ma af denna början, af splittringen i sinnena och af de wigtiga, tid-fräfmande arbeten, fom förestå, deraf der sannolika utarbetandet och debatterandet af ett nytt Mee prefentationgsförflag, granskningen af nya Krimimnallags förslaget och flere Banfkefrågor — få synes någor föres spegladt snart slut på Riksdagen icke just wara att hop: pad. — J Konstitutions-Utskortet pågå alltjemt striderne fom warmast; sedan man wäl voterat sig till en Scfre terare, emot sättet, hwarpå Hr Petr afgifwit en skarp reservation, fom föranledt andra mot-reservationer, få uppstod åter wid första företagande af lasningen af Stats Rådets protokoller, nya debatter om hwad fom skulle läs fas eller ick. — De hos Borgares och BoudesStänden bordlagda Landshöfdingarne, d. w. s. frågan om deras behörighet att fitta i StatssUtifortet, återremitterades till Utskottet, att detta sjelf mätte yttra en bestämd tanke derom. — Man påminner fig det uppscende och den bits terhet, Grefwe Ankarswards motion sista Riksdagen om Grundskatterne wackte, och hur denna förflugna, obe tånkta galenffap ansågs göra Grefwen snart sagdt ssomöjlig. Nu har emedlertid ingen mindre än sjelfwa Presidenten i Stats Kontoret gjort en motion i samma anda, om hela Grundskattens och största delen at Rorez rirg8s och Ruftningssbefmårers förwandling till Bewills ning. (N.) — Ju mera man bemödar sig om och lyckas att ins tränga i det innerfta fpelet af Rifsdagsemadjunertet, des sto lifligare gör den åsigten fig gällande, art, om afwen alla synliga, Yttre former bära pregeln af en skarv strid för eller emot en förändrad representation, få domimnes ras likwäl denna strid innerft — af en ändock migtis gare, nemligen af en strid partierna emellan om H. M. Konungens person, och huruwida Han för framtiden skall tilhhöra en återuppwerande kamarilla — eller lans det. Att de Ultra-fonfervative genom fin ställning Dders wid hafwa alla möjliga fördelar på fin sida, måste wäl medgifwas; men twå wigtiga omnändigheter sakna de doc, neml.: för det första Konugens egen rattskånsla och för det andra — pressen. Att H. M. Konungen icke gerna har kunnat undgå observera denna strid, är skäl att förmoda, och man bör derifrån söska leda sig till en förklaring öfwer den näftan till öfwerdrift gränfande förs sigtighet och tyftlåtenbet, hwarmed han behandlar de ås kände politiska personerne, jom uppwakta honom. Med en illa dold förtrytelse hör man ocksa desse Ultras beräts ta, det Han ide talar om något annat — än om wå? dret, ehuru det synes just wara rätta sättet att afip:s fa — wäderhanar. — Ywad Konungen för öfrigt sjelf tänker, wet ingen. Konungens fällning är swår och brydsam, man mill gerna betrakta den på följande sått: Konungen älskar landet; kanner art det är fattigt; inser behofwet af hushällsamhet och förenkling i många, ja i de flesta former; tror på nödwändigheten af industriens skydd och betjof: